Aftonbladet – 8 februari 1873, sida 3

jäg här beskrifvit, det hör hvad värre ä! till alldagligheterna att personer, som icke taga hänsyn till den vigtiga roll, som kom munikationsmedlen spela i våra dagar, bort kasta tid och penningar på homesteadland hvars betydliga afstånd omöjliggöt des brukande med någon vinst, och utom den tid och de penningar de förlore på dylika experimenter, gå de miste om något som är ännu känbarare, nem ligen rätten till ny homestead, ty lager medgifver ingen att mera än en gång upp taga land efter denna lag. Otaliga äro de präriskonerter, som jag under mina resor i Minnesota mött, medförande familjer, som af ofvanstående orsak måst lemna sitt för sta homestead och med betydligt lättade börsar, men möjligen större erfarenhet, vorc ute för att söka sig annat land. Lyckas det dem då att erhålla något godt och välbe läget jernvägsland, kan skadan åter afhjel pas, ty jernvägslandet erbjuder alltid kom munikationsmedel, åtminstone på 20 engel ska mils distans, och de vilkor, på hvilka jernvägsbolagen kunna utlemna sitt land. kunna med allt skäl kallas liberala, liksom det äfven aldrig, såvidt jag kunnat erfara. händt, att settlaren till följd af försummad afbetalning blifvit drifven från sitt land. men råka de deremot i landspekulanternas händer, blir oftast den andra villan värre än den första, ty dessa herrar, som endast spekulera på jordens stigande, visa ingen misskund, väl vetande att det arbete, som den fattige nybyggaren nedlagt, är för dem en ren vinst, som gör det lättare, att till än högre pris kunna afyttra jorden åt an dra med möjligen större pekuniära tillgån gar. Kan sålunda icke land enligt -preemptions. eller homesteadslagarna upptagas inom de stora jernvägsbolagens områden, eller erhållas i närheten af någon bibana, är det en vansklig sak att gå längre ut, ty sädespriset, som i alla händelser icke är högt, lemnar vid ett sådant förhållande föga eller ingen vinst. för så vidt det icke, hvilket icke sällan händer, framkallar ren förlust. H. N.