Aftonbladet – 8 februari 1873, sida 3

än den eljest skulle varit, Fåfängt bad Rotney, sedan ruset förgått, om förlåtelse och lofvade att aldrig mera dricka ett enda glas för mycket, Herr Martyn ville ej ens höra på honom. Under hårda förevitelser körde han bort mannen och förklarade, att långt ifrån att förlåta honom ville han befordra honom till straff för den skada, han förorsakat, och alldeles icke gifva honom något betyg. Men innan månadens slut var allt tillfälle till hämnd och straff förbi. Rotney var död. Det troddes att han under ett besök i närmaste stad, dit han begifvit sig för att söka arbete, blifvit angripen af en åmittosam feber; åtminstone sjuknade han deri och dog under feberyrsel. Hans död förminskade ej bitterheten af husbondens känslor, och hans döttrar delade dem. De sände ingen deltagande helsning till den sörjande enkan, sade ej ett ends vänligt ord till henne. Kanske. ej der före att de icke hyste deltagande för henne men den förlust deras far gjort lemnade et bittert stygn i deras bjertan. Detförstörde maskineriet, omöjligheten att utföra gjord: beställningar — allt detta gjorde att her Martynos förlust ej kunde beräknas till min dre än tusen pund. Detta var för de ung: flickorna en förfärande summa, så mycke mer som de fruktade att fadren ej kunde bära en sådan förlust. Helen ensam hyste hjertligt deltagande för den stackars enkan I sin stränga rättskänsla kunde hon ej finn: att enkau på något sätt var att tadla fö mannens förseelse och hon sade så också till sina systrar, tilläggande att Rotney: enka ju vida hårdare träffades af olycka än de sjelfva. Men hon vågade ej besöks heäöne och säga henne detta; det hade vari att handla i rak motsats mot hennes far vilja och känslor.