Aftonbladet – 8 februari 1873, sida 3

hafva en högre plats, än den han verkligen hade. Huru härmed förhöll sig, hade hon emellertid icke visat sin missräkning utan från första stunden lugnt funnit sig i sitt öde och sin ställning som en arbetares hustru, Herr Martyns döttrar gjorde snart bekantskap med henne, och Helen tyckte verkligen mycket om henne och hennes son i första giftet — en älskvärd gosse om elfva år. Allt gick godt tills för några månader sedan. Robert Rotney, hvars uppförande i allmänhet var oklanderligt, hade en dag råkat åricka för mycket och kom halfrusig till fabriken. Han visste såväl hvilken förfärande verkan — vida värre än på de flesta menniskor — starka drycker utöfvade på honom, att han nästan aldrig smakade rusdrycker, och hans nykterhet hade blifvit till ett oråspråk. Det oaktadt hade det händt en gång förut att han varit rusig och kommit till fabriken i detta tillstånd. Hans husbonde hade då blifvit mycket ond och hotat honom med ögonblickligt afsked, om han någonsin mera så så skulle glömma sig. Olyckligtvis mötte fabrikören honom just som han raglande och sjungande skulle gå in i maskinrummet. BSkarpa ord byttes mellan dem. Haäsbonden befallte honom att ge nast gå sin väg; men Rotney, som i sir druckenhet tyckte sig vara alldeles nykter, ville bevisa det derigenom, att han kunde sköta sitt vanliga arbete och smög sig in, då herr Martyn gått. Han försökte arbeta, skulle sköta maskinerna och lyckades ej blott förstöra en hel del arbete. utan ock en del af maskineriet. En dylik förlust kunde fabrikören ej utan svårigliet bära, ty hans affär hade på senare åren gått tillbaka. och detta gjorde hans harm ännu bittrare