Aftonbladet – 6 februari 1873, sida 2

ditt infall att resa till Lorraine i morgen, skall Thargålie Dumarsais göra det i afton. Mon zer zevalier, Paris est adoable! Vous wtes pas sieux voulant le quittert zen suis såre! läspade hon, comtesse de Vaudreuil, en liten förtjusande blondin, som uti en beqväm causeuse satt utsträckt framiör sin brasa af doftande kanelträd och med en trånande bilek betraktade den hon tilltalat, Hennes kavaljer var en ung man om tjugusju är med ett frimodigt, tilltalande och nobelt ansigtsuttryck, ehuru vida mera allvarsamt och tankfullt än hvad man plägar finna hos män vid hang ålder. Tidigtlandsförvist för en satirisk pamflett, som hade väckt till storms den kungliga censuren öeh som kunde hafva förskaffat honom Bastillen, derest ej en mäktig slägt bemedlande trädt emellan, hade han tillbragt sin ungdom mindre i nöjen och förderfliga tidsfördrif, än med begrundande af de filosofiska och politiska problemer, som då började sätta. en del sinnen i rörelse och hvilka senare kommo fram först uti Encyklopediez och derefter i Assemblee Nationalz, Voltaire och Helvetius hade nos madame de Geoffrina talat väl om honom, Claudine de Tencin hade aftonen förut introducerat honom i sina lysande salonger, veteranen Font6nelle hade sagt till honom: Monsieur, comme censeur royal je refusai mon approbation å vatre broehure; comme homme libre je vous en fålicite, — alla dessa cirklar voro åter beredda att gunstigt emottaga den unge chevalier de Tallemont, derest han ville tillbringa säsongen i Paris och der, gynad af madame de Vaudreuil och omgifven af det romantiska skimret af uthärdad landsflykt, skapa sitt mannende, :