Aftonbladet – 6 februari 1873, sida 2

tekter för 3000 francs. Det var visserligen sin ordning, att man lät desse främlingar aga med sig något minne vid afresan. Vill ni — säger här Audiffret med bitter roni — att jag skall döma dessa medlemmar af municipalitetet i Lyon? Välan! nej, y man skulle då kunna tro, att jag blanlade politiska lidelser med i saken. (Högjudt bifall från högern. Audiffret meddear här en skrifvelse af Challemel-Lacour, i vilken han föreslår, att Garibaldi skall utnämnas till medlem af franska regeringen.) Är det en fransman, som kan skrifva något sådant? (Fruktansvärd storm från venstern, ifall från högern.) Under det marx förde prinsarne till gränsen, afgudade man Garibaldi. Af detta faktum framgår, att det är en dålig sak, då man värfvar soldater i utandet; för öfrigt gifves det intet mod utan moralitet. Detta måste man underställa vår hederliga landtbefolknings begrundande — denna befolkning, som icke ännu gripits af den demagogiska andan. För ett år sedan angrep jag den napoleoniska legenden, hvilken stått oss så dyrt. I dag angriper jag den, enligt hvilken man i republikens namn blott behöfver stampa i marken, för att framtrolla soldater. Hvad har i sjelfva verket resultatet varit af de 30 millioner, som Lyon utlagt. Intet nyttigt verk! Ingenting. Befolkningen i Lyon har gjort sin pligt, men hon saknade ledare. (En röst från venstern: Ni glömmer Bazaine.) Audiffret slutar dermed, att han förklarar att kommissionen vidhåller sitt förslag, men att hon utelemnar sista punkten, för att lemna ministrarne fullständig frihet. Man talar om otillfredsstäldt hat. Man påminner om benådningskommissionen. Moderation utesluter icke fasthet. Slutligen frågar jag hr ChallemelLacour, om det är sant, att han vägrat den tappre befälhafvaren för Elsassiska legionen, hr Keller, att bilda frikårer? Är det sant att ni ville låta häkta honom vid ett tillfälle, då ni såg honom på ett af torgen och han blott till följd af en varning undgick denna fara? Challemel-Lacour uppstiger derefter i tribunen, men den franska tidning, hvarur vi hemtat ofvyanstående, har icke hun.nit redogöra för hans yttrande. General Rivieres betänkande i Bazaineska saken,som nu blifvit förelagdt Thiers, skall vara ett mycket voluminöst arbete, hvars första del vänder sig kring krigsoperationerna från den 12 Augusti till dön 1 September 1870; den andra delen sträcker sig till Sedan mod ständig hänsyn till ställ ningen vid Metz. De generaler, som skola bilda krigsrätten i Bazaines sak, hafva blifvit föreslagna af krigsministern och deras namn ha inlemnats till republikens president, Angående det ställe och den tid, på hvilka rättens förhandlingar skola ega rum, äro uppgifterna motsägande. Det säges, att S:t Cyr är utsedt till skådeplatsen för dem; tiden är beroende på den skyndsamhet, med hvilka de instanser förmå arbeta, som Rivigres betänkande ännu har att genomgå. Vi omnämnde för någon tid sedan det mord, som blifvit be gånget på bolivianska presidenten Morales, och de förhällanden, under hvilka detsamma blifvit begånget. De senaste underrättelserna från Bolivia sysselsätta sig uteslutande med denna sak. HEnligt dessa, har mördaren, hvars namn är Federico Lafaye, flytt öfver på peruanska området och befinner sig nuisäkerhet i Tacun. Lafaye, som är af irländsk härkomst, är nevö till den aflidne presidentens hustru, tretiofem år gammal och en fulländad gentleman, af ett behagligt ybtre. Han är gift och anses för en öm make och fader. Han egnade sig till en början ät handeln, men sedan han biträdt Morales vid hans pronunciamento mot Melgarejo, utnämndes han till öfverste och blef snart den nye presidentens adjutant, privatsekreterare och intimaste umgängesvän, Den nye gunstlingen lade emellertid aldrig i dagen några exalterade ideer och visade föga intresse för politiken. — Derför tillskrifver man också hans klodiga dåd mer ena plötslig uppsvallning af hans irländska blod än en öfverlagd plan. Vid sin flykt från La Paz har han efterlemnat följande skrifvelse: KL half tio på denna för Bolivia minnesvärda natt befann jag mig i regeringspalatsets sal; vid I tvenne bord sutto några rocambolspelare och officerare af lifvakten. Jag, slog mig Ined bredvid hr Maderos, som spelade kort I med öfverstarne Baron och Molina samt en. borgare, hr Aparicio, Kort derefter kom Morales ut ur sitt rum och frågade efter Isin adjutant La Vina. Denne reste sig upp, men Morales började genast örfila upp honom, och befalde, att fönstret skulle öppnas, I så att han kunde slunga honom ned på toriget; en officer steg fram för att fullgöra hans befallning, då jag trädde emellan och vred ur Morales händer den blottade sabel, som han ryckt till sig från La Vina, sanTI nolikt för att genomborra honom dermed. Med kärleksfulla ord hbönföll jag Morales att lugna sig, men han slet sig lös från I mig och kallade till sig sin andre adjutant Sibba; men denne ansäg det icke rådligt att lyda, utan flydde skyndsamt sin väg. Nu råkade Morales i ett häftigt handgemäng I med öfverste Lavandenz, hvilken han äfven lunder skymford började örfila upp och på annat sätt misshandla, Ännu en gång sökte jag bemedla och besvor honom vid hans höga värdighet och hans familjs anseende Jatt icke nedläta sig till dylika lågheter, utan låta arrestera officerarne och döma dem inför krigsrätt. Hans svar var en knuff, som Tkastade mig tre steg tillbaka: utan att fästa