Aftonbladet – 6 februari 1873, sida 2

fikna blickar, att jag antog den som åkte deri inte kunde vara någon mindre än madame Lenormand dT Etioles; jag lade inte vidare märke dertill. Hvem är då den skönhet jag borde hafva observerat? Thargelie Dumarsais, för hvilken vi alla hålla på att ruinera oss och du gäkerligen lika med de öfriga så snart du sett henne uppträda på Theåtre Frangais, d.v.s. om du hugnas med att af henne erhålla en blick och blifva uppmärksammad, hvilket jag inte alls skulle hälla otroligt, ty du TÅon har eit utseende, som när som helst kan göra dig till dagens lejon och till de skönas riddare. Tack för profetian, men jag kommer inte att stanna lälge nog art sp den uppfylld eller röfva en dylik ära ifrån er, som den bättre passar; jag reser härifrån redan i morgon. Reser! Sapristi! der ser man hvad följder det har att blifva till hälften engelsman; man lär sig då nästan att älska sin spleen och sin ensamhet. Hvar har du fått en dy lik barbarlsk afsmak för Paris? Ingenstädes, men jag skall fara till Lorraine; det är nu fem år sedan jag såg mina gamla granskogar.: NH Det är tio år sedan jag såg mina i Bretagne och jag önskar att det blefve hundrade. Hors de Paris, cest hors du monde, Kom med mig till La Dumarsais supg i natt, och du skall snart ändra sinpelag. Min gode Armand, d. har inte som jag varit i landsflykt, du kan inte fatta, häru jag jag längtar efter blottadoften af Lorraines skogar och efter att få trampa Grande Charmilles mark. Men detta är hebreiska ör dig, du som ödt bort dina dagar identorade skönheternas salonger med ätt skrifva vers, sy tapisseri och begagna deras parfy