Aftonbladet – 6 februari 1873, sida 2

NN MMMM gonard, sina bordskifvor från Såvres, landskap af Vatteau och i taket den kinesiska lampan, fästad med förgyllda kedjor; kupidoner al fresco öfver alkoven, som var omgifven af sammetsdraperier och garnerad med spetgar. Hvem var hon? En prinsessa af blodet, en hertiginna af Frankrike eller konungens mätress? Ministrarne undertecknade på hennes befallning lettres de cachet; ces messieurs, la queue de la Regence, höllo vid hennes supger sina rådplägningar; hennes villa satte Trianon i skuggan och hennes fåter öfverbjödo Versailles; hon hade jagträtt på det kungliga området, första platsen på Coypels, Lancrets, Paters, Vanloos, La Tours stafflier, första rummet uti Crebvillon le Gais, Claude Dorats, Voisenons soneiter och madrigaler. Hvem var hon då? Drottningen af Frankrike? Nej, mycket mera, drottningen af Paris! Hon var Thargölie Dumarsais, ojemförlig som Claire Clairon, skön som Madeleine Gaussin, oemotståndlig som Sophie Arnauld, stor som Adrienne Lecouvreur. Hon hade makten i Frankrike, ty hon var komediens kejsarinna. Om madame TLenormand d Etioles styrde Versailles, så regerade mademoiselle Thargelie Dumarsais Parisverlden, och om konungens favoriter kunde genom ett småleende skicka sina fiender till Bastillen, så kunde hofstatens favorit med en rynkning på pannan affärda sina till Fort Evåque. Hvarje afton, då hon uppträdde i Zaire, Polyeuete, Les Folies Amoureuses, var foyern ända till trängsel fylld af prinsar, poeter, marskalkar, markiser, qvickhufvaden och galanta abböer; noblessen blomsterströdåe hepnes väg mellan vagnen och kur