Aftonbladet – 5 februari 1873, sida 3

förvarande under sjötransporten, så att det vid framkomsten befinnes hafva ett godt utstonde, är med atorå svårigheter förknippadt. Stockholms vattentäixa. För någon tid sedäf ingiök deå 8: k: fastighetsegareföreningen härstädes till stadsfullmäktige med en skrift i anledning af de utaf stadsfullmäktige sistl. höst beslutade ändringarna i taxan för begagnande af vattenled ningen i Stockholm. Denna skrilt römitterades till drätselnämndens tredje afdelning, som deröfver nu afgifvit följande yttrande: Genom remiss den 5 sistl. December har stadsfullmäktiges. beredningsutskott infordrat nämndens yttrande i anledning af en utaf Stockholms fastigketseguäreföreting Hos htr stadsfullmäktige gjord framställning, att frågat om hy taxa för vattenförbrukningen måtte för det närvarande få förfalla eller tills vidare förblifva hvilande eller, derest detta icke kunde bifallas, fastighetsegarne måtte befrias från besväret med uppbörd af Jäenförbrakningsäfnifterna och hvarje skattskyldig sambällsmedlem skatta för Vattentörbrukning efter andra artikelns bevillning eller annan lämplig grund eller ock, derest icke heller detta förslag knnde bifallas, att afgiften för hushållsförbrukningen måtte nedsättas till 1 rdr 50 öre för hvarje rut: alt något särskild afgift för spolning af gård och gata icke måtte i fråga komma; att all vattenförbruokning för allmänna byggnader och platser måtte efter sitt värde betalas; samt att tiden, från hvilken den nya taxan skulle ega tillämpning, måtte bestämmas till den 1, Oktober 1878 elter, om sådant för vattenledniiigens räkenskajer ej vore lämpligt, till den 1 Januari 1874; hvarjemte en af föreningens medlemmar, hr J. S. Svenson, i en särskild skrift, som jemväl blifvit till nämnden öfverlemnad, hemställt, att afgiften för hushållsförbrukningen af vatten måtte företrädesvis hädanefter komma att utgå efter en. procönt af hyresbeloppet. hvilken afgift äfven borde beräknas för de lokaler, öfver hvilka fastighetsegarne sjelfve disponerade; samt att till ledning vid debiteringen lokalerna skulle i mantalsförteckningarna till deras rätta hyresvärden antecknas och afgiften påföras i debetsedlarna, dock endast för de personer, som hbebodde sådana egendomar, i hvilka vattenledning funnes införd ; äfvensom att vattenförbrukningsafgiften för industriella ändamål måtte utgå i öfverensstämmelse med de grunder, som blifvit bestämda i den nya vattentaxan med undanta; af afgift för gård och gata, för hvilka någon afgift ej borde utgå. Då dessa framställningar synas hufvyndsakligen vara grundade på det antagande, att icke något trängande behot påkallar högre inkomster af vattenledningen än de, hvilka influtit efter hittills gällande taxa-, samt att inkomsten af vattenledningen varit i ständig tillväxt och för hvarje år i stegradt mått lemnat betydliga öfverskott, anser nämnden sig böra erinra, att inkomsterna af vattenledningen för tiden från och med år 1861 till och med år 1870, eller den tidrymd, för hvilken redogörelse lemnas i den berättelse angående Stockholms kommunalförvaltning, som fastighets. egareföreningen åberopat, utgjort i vattenafgifter och diverse inkomster....... 1,126,970 rdr 92 öre, hvaremot afgifterna för vattenledningens förvaltning, drift och underhåll samt ränta uppgått till............ 1,080.499 78 I hvadan behållningen å rörelsen utgjort..... . ......... 96,471 rår 14 öre, hvilken behållning bestått dels i materialier för : verkets drift och dels i kontant behållning tillj följande år. Hade ränta till ett belopp af 155,986 rdr 54 öre å från stadens kassa försträckta me-. del ej blifvit efterskänkt för åren 1864—70, så skulle med sist nämnda års utgång förefunnits en brist af 59,515 rdr 40 öre. Häraf framgår, att vattenledningens ekonomi-: ska ställning ej är så blomstrande, som fastig-. hetsegareföreningens ledamöter sökt göra troligt på den grund, att de med vattenledningsrörelsens inkomster sammanblandat de bidrag till vat-tenledningens utvidgande, hvilka under en följd af år lemnats från Stockholms stads brandförsäkringskontor, från Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring af lösegendom och från stadskassan, på sätt kan inhemtas af ofvan åberopade berättelse, i hvilken dessa bidrag, uppgående under åren 1861—1870 till 516.000 , tydligen skiljas från de öfriga inkomster, med: hvilka de icke heller böra sammanblandas. då fråga är om utredande af vattenledningens afkastning. Då kostnaden för hela vattenledningsverket vid 1871 års slut uppgick till... 2,065,852 rdr 25 öre men skulden vid samma tid utgjorde 1.371,611 94 så visar sig deraf, at 694.240 rår 31 öre af samtliga från år 1858 till och med år 1871 influtna bidrag, utgörande tillhopa 709.500 rår, blifvit för med dem åsyftade ändamål använda Skilnaden mellan det influtna och det använda beloppet, omkring 15.000 rår, motsvarades af i förråd befintliga materialier för vattenledningens ytterligare utsträckande. Af det nu anförda ådagalägges, att vattenledningen, om den ej åtnjutit i fråga varande bidrag, fortfarande skulle häftat i skuld för hela anläggningskostnaden, och det är följaktligen klart, att afkastningen af rörelsen ej lemnat något öfverskott till kapitalafbetalning. Tages derjemte i betraktande, att förr berörda årsbidrag med förlidet år upphört: att från och med år 1871 ränta å all vattenledningens skuld erlagts eller i mån af tillgång skall erläggas ; att inkomsterna för år 1872 komma att lemna endast ett obetydligt öfverskott till kapitalafbetalning; att skulden måste inom närmast följande år ökas för utförande at nya arbeten. såsom t. ex. byggande af nya reservoirer, filtrer m. m.; samt att större delen af de utsträckningar, som hädanefter verkställas, antagligen komma att lemna endast jemförelsevis obetydlig afkastning, enär dessa utsträckninar kuvna i fråga komma hufvudsakligen endast i glest bebygda stadsdelar, så är det uppenbart att den ökade inkomst, som den nya taxan torde komma att medföra, är väl behöflig. Beträffande den nu gjorda förändringen uti taxeringen för hushållsförbrukningen består denna hufvudsakligen deri, att afgiften enligt den nya taxan blifvit bestämd till 2 rdr för hvarje rum, i stället dör att enligt den förra taxan afgiften utgick med 2 rdr 60 öre för hvarje rum, hvars golfyta utgjorde minst 120 qvadratfot, hvaremot alla mindre rum voro fria från afgift. Detta undantag gjordes för att sätta taxan så lågt som möjligt och derigenom mera allmänt förmå husegare att låta inleda vatten i sina egendomar, så att allmänheten så fort som möjligt skulle kunna lära känna de stora fördelar, som vattenledningen medförde. Då erfarenheten emellertid numera visat, att ett högst betydligt antal sådana små rum finnes, för hvilka någon vattenförbrukningsafgift icke erlagts, att egendomar förekomma, i hvilka endast en tredjedel eller ännu mindre del af rummens antal varit enligt vattentaxan taxabel, ja, att det till och med händt, att i egendomar afgift för blott ett eller par rum kunnat påföras, och att i en egendom till och med intet enda rum funnits, hvars golfyta uppgått till 120 qvadratfot, är det äfven tydligt. att någon förändring uti vattentaxan varit alldeles nödvändig för att åstadkomma en rättvisare beskattning och en väl behöflig ökad inkomst. Detta framgår äfven af fastighetsegarefömaninrnang alkvtrnalsa dan dot aAmförmälaa att