Aftonbladet – 5 februari 1873, sida 2

undersåte mot en konungs vilja; ingen är för hög och ingen för låg att träffas af denna jernhand, om man manar upp dess styrka emot sig, Vincennes för dem, som våga tänka, Fort YEveque för dem, som våga skämta. Monsieur de Voltaire skickades på Bastillen blott derför. att han djerfdes försvara en sanning och sin egen ära emot De Rohan-Chabot. Hvem är jag, att jag skulle kunna vänta mig ett bättre öde. Favette såg upp på honom med en förebrående min. Monsieur Vincennes — monsieur Voltaire! hvilka äro de? Jag vet in. genting om dessa dumma menniskor!Han log och strök med ömhet hennes hår. Lilla älskling! Det ena är ett fängelse, som bestraffar så dödliga brott som fritt tal och fria tankar; det andra är en man, som har lidit för båda, men ännu älskar dem och med sitt snilles kraft förr eller senare skall gifva dem sin rätt i verlden. Ah, ni tänker blott på edra lärdomar, er ärelystnad och edra hjeltar; mig minnes ni icke oftare än ni kallar mig er lilla älskling. Ni är grym, monsieur L6on. . Favette drog sina händer ur hans och strök sorgset bort tårarne ur sina ögon, tårar så vackert glimmande deri som daggdroppen i violens blomkalk. Jag, grym — och detta mot dig! Då måtte i sanning mina läppar illa tolka hvad nitt hjerta känner. Grym emot dig! Favette! Favette! kan en man någonsin vara srym mot det väsende, som är honom dyrparast på jorden, mot den, som eger hvarje känsla i hans bröst! Om jag log, så var det) j ämnadt att såra dig; jag älskar dig sådan lu är, mignonne! Du är så skön, att ett enda : treck tillagdt eller ett enda borttaget skulle mina ögon störa harmonien af det hela.l! ust sådan du är älskar jag dig! Medingai