Aftonbladet – 4 februari 1873, sida 2

tt den likväl åtnjöt en viss ordning, (LarmjT rån högern.) Han sökte ådagalägga, att ilE en förtviflade belägenhet, i hvilken staden, lp epartementet och landet befunno sig, varlt et icke fråga om att gå administrativt rik igt till väga utan om handling. Han be lagade sig öfver att rapporten icke nog ktningsfullt talat om den Elsassiska legioen, hvilken den kallade en friskara, Det ar icke en friskara utan en legion af 11,000 nan, af hvilken en hvar, trots de fiendtliga inierna, snö och köld, hade under de största aror banat sig väg till Lyon, för att blifva örda mot fienden och för att gifva Frankike, hvilket icke längre var deras fäder 1esland, ett sublimt bevis på uppoffring och vängifvenhet. (Tre dundrande applåder från venstern.) En deputerad från högern: Öfvergå till imnet! (Protester från venstern.) Lacour: Öfvergå vill ämnet! Är detta ort enda svar, då I erinrens om den hjelte-: modiga Elsassiska legionen? Jag yrkar attl: letta afbrott icke må omnämnas i Journall Officiel. Deputeraden från högern: Elsassarnes hjeltemod har ingenting att göra med er administration, Vi voro alla redo att upp: offra oss för Paris säkerhet. (Bifallsrop från venstern.) Lacour fortsätter derefter och tadlar rapporten derför att den icke riktigt återgifvit ett af hans bref och förebrår kommissionen för detta förhållande, En röst: Ni kastar om rollerna. Lacour: På hvad sätt då? Vill ni säga, att ni anser mig för anklagad? (Ja, ja! från högern; protester från venstern.) Hänsyftande på en utbetalning, för hvilken han blifvit klandrad i rapporten, förklarar han, att denna utgift varit underkastad öfverläggning och blifvit godkänd. Municipalskattmästaren i Lyon, som hvarken vore demokrat eller ens republikan, utan blott en samvetsgrann embetsman, hade sett det skriftliga bemyndigandet till denna utgift. (Ironiska bifallsrop från högern och buller från venstern.) Han tadlade rapporten derför, att den vore affattad i en helt och hållet politisk anda. Syftet vore att skära det nuvarande municipalitetet och det förra samt allmänna välfärdsutskottet öfver en kam. En deputerad från högern: Det är precis samma sak. Lacour protesterade mot denna sammanblandning. Han framhöll att allmänna välfärdsatskottet med våld satt sig i besittning af makten och att det var omöjligt att störta det. De deputerade visste alltför väl hur svårt det är att afväpna en församling, som anser sig för herre öfver situationen. (Skratt och högljudt bifall från venstern; höga rop från högern; en deputerad fordrar att talaren skall kallas till ordningen.) Presidenten bad talaren moderera sina uttryck, Laeour fortsatte derefter sitt föredrag, och öfvergående till uppköpen af utrustningsoch klädespersedlar samt af anmunition, sökte han ådagalägga grundlösheten af de beskyllningar som blifvit gjorda i detta hänseende. När han såg de mobiliserade från alla trakter af Savoyen och Frankrike utan kläder, utan skodon, lidande af hunger och köld, försåg han dem dermed utan att tänka på ntgifterna, ty han anade icke då att fransmän om tvenne år skulle fordra honom till räkenskap derför, (Tre bravorop från venstern.) Sedermera begaf han sig till Santhoray, der en legion af bergsbor från Ardeche hade gjort myteri och ville icke gifva sig af, derför att den icke var beklädd. Om han då haft kappor, skjortor och strumpor, skulle han ha gifvit dem allt, utan att bekymra sig om skränet och skymforden. Legionen gaf sig emellertid af på hans blotta löfte, (Bifallsrop från venstern). Rapporten förebrådde honom att ha utgifvit en tidning på prefekturens bekostnad, men förhållandet var, att han, afskuren från all förbindelse med Paris, önskade att en tidning skulle finnas, som medåelade tillförlitliga underrättelser, hvilket var högst nödvändigt. Han protesterade mot titeln im I proviserad diktator, med hvilken han undIfägnats i rapporten. Genom sin frivilliga Tlandsflykt 1851 hade han ådagalagt, att han licke hade någon sympati för diktatorer, I Deremot var han en improviserad prefekt, ty han var i intet hänseende förberedd för detta embete. j ;l Gavardie: Ni var icke tvungen att mot ; taga det. ;l Lacour: Hade hr Gavardie mottagit det. 3 I skulle han kunnat lägga i dagen sitt mod. 1 Gavardie: Jag skulle icke ha låtit gene. 3 ral Arnaud ha blifvit mördad. (Bifall från 2 I högern.) tl! Deputeraden Lacour yttrade, att han var len af dem, som anse nödvändigt icke at ) lutsläcka men att reglera politiska passioner ? Han föreställde församlingen, att hon icke I borde lita på någon sådan, och han prote -Isterade mot offentliggörandet af berättelser iluppsatta under de två sista årem, hvilka Il gingo ut på att väcka hat och göra skan? I dal och ärd en vanära för publiciteten, Har I lerkände att municipalrådet och han sjelf kun de beskyllas för oerfarenhet och öfverdrifve ? nit, men vidhöll att deras redlighet icke kunde Pl sättas i fråga. I en tid af oro och när ut -Isigten att rädda landet stod på spel vor I lalla öfverdrifter ursäktliga. Han undrade på ! dem, som från början accepterade nederlage .såsom en fait accompli. Lacour slutad -Isitt anförande under ett utomordentligt tu I mult. Den yttersta vensterns bifallsyttrin Å I gar fortforo i flere minuter. Deputeraden de Carayon Latour vände si; till församlingen i en personlig sak. Hai yttrade: Jag inlåter mig icke inågotsvaro mål på den moraliska och patriotiska före läsning, till hvilken I nyss hafven lyssnat Jag vill blott göra en anmärkning i förbi gående. Hr de Challemel Lacour talade on 1 VE AE, SF fär vy