Aftonbladet – 3 februari 1873, sida 3

Från Riksdagsläktaren. (Bref till Aftonbladet.) ITIL Läktaren hade åtminstone ett par dagar af intresse under sistlidna vecka, äfven om det ej kan vara särdeles intressant att sitta och höra på uppläsningen af motioner, som bruket är i Första kammaren, eller af motioners rubriker, Hvarmed Andra kammaren åtnöjer sig. Om Första kammaren är ännu icke mycket att säga. Fysionomien, den som visar sig under motionstiden i församlingssalen eller på sammanbindningsbanan eller här och der i staden och omgifningarne, är fullkomligt likadan som förlidet år och året väst förut och ännu flera år tillbaka. Hurudan den fysionomien kan -komma att visa sig litet längre fram, derom förutsäga vi ingenting för närvarande. Att Häasselbaeken åter är tillgänglig, blir Väl icke utan allt inflytande. Så har åtminstone en af Första kammarens ledamöter försäkrat mig. Det är Andra kammaren, som företrädes: vis intresserar läktaren. Der-började vec kan ganska lifligt med den af Aftotbladet redan skildrade kröningsceremonien, ty till teremonienhörer i vära dagar ett litet, ganska nätt förspel inom representationen, då motståndsflocken, såsom oppositionspartiet nu mera, med aktningsvärd återgång till modersmålet, måste kallas, står upp och tager kronan i närmare, ofta ganska försmädligt skärskådande. Motståndsflocken består vid sådana tillfällen af bondflocken, som förut kallats landtmannapartiet, en del af den fordna bildningsflocken; hvilken kallats intelligenspartiet, samt den lilla venstra flocken, benämnd rothuggarflocken, något litet huller om buller blandade med hvarandra. a Om. kröningsceremonien får jag nog tillfälle-att tala. utförligare en annan gång, sannolikt rätt snart, ty den måste naturligtvis blifva ett-af riksdagens mest lysande föremäl. Jag vill för denna gång endäst om: nämna, hvad jag hörde en medlem af krönvingaflocken säga till sin kamrat efter ut gången af voteringen förliden måndag: En sådan seger till, och vi äro förlorade! Se gern visade tre rösters: majoritet, men bestod egentligen deruti, att man tillkämpat sig förmånen att ännu en gång få höra yt tranden, som måste vara mindre behagliga för både kronan och flocken sjelf. Mais tu Väs voulu, George Dandin, sade en annan ledamot af kammaren, också en af bondflocken, hvilken kan sin Moliere. Jag vill nu icke fästa mig närmare vid sjelfva uttrycket, men nog är det mindre vördnads fullt att komma och tala om George Dandin nästan i samma ögonblick, som kröningsflocken, en liten trupp, men illa väpnad, dragit fram med sitt hjertas maning, hvilken dock kanske ej alliid är likbetydande med att säga sitt hjertas mening. -: Förpostfäktningarne i grundskattefrågan hafva varit ganska lifliga samt redan flera gåvger återkommande. Innan man vet ordet af har man en sådan der fäktning midt för sina ögon, och man får vara glad, om man icke sjelf blir indragen i tumultet. Man går ut på en Jiten lustvandring, stöter oförmodadt på patrull och strax smäller det. Så var det förliden tisdag, så likaledes på lördagen och så blir det väl många gånger ännu ända till dess hufvudbataljen görslag il.saken. . Dr Dickson. från, Göteborg var den förste, som under denna riksdag försökte bevisa att grundräntans bibehållande är en vinst både för staten och för den som betalar nämnde ränta. Atskäffandet skulle åstad: komma en förlnat för bönderna! Det var mig en underdoktor. sade en af mina kamrater på läktarn. .Grandräntornas betalare säde just ingenting, ty de tyckte väl att slikt tal ej behöfver svar. De hörde I knappt på talaren, hvars ansträngningar