Aftonbladet – 3 februari 1873, sida 2

gifva att någon af dagens storheter kunde i något fall jemföras med henne, var doch hans sista-ord alltid: Woffington var all hvad denna är, och dertill tusen gängel mera. v Triplet nådde det nuvarande århundradet Stora händelser gingo honom förbi. mer hans blick var fästad på de sköna konsterna Dä Napoleon drog sitt segrande. svärd mo England, var Triplets endå anmärkning denna: Himlen vare lofvad, nu måste vi nöja oss med infödda talanger! Stormarne i Europa rörde icke Triplet. Ingenting som tilldrog sig på den stora verldsteatern före föll honom verkligt. Han trodde ej på nå gonting, der det ej fanus någon syn ig ridå, Men äfven löjliga menniskor äro icke goda förgäfves. Mänget öga var tåradt vid hans dödsbädd, och många blommor lades på hans graf. Och jag, som skrattar åt honom, skulle gerna denna dag vilja vara der han är, ty jag kastas ännu omkring på det vil lande haf — han är i hamnen, En ren och enkel karakter som Mabels blir med tiden en fast karakter. Långt innan hon hunnit fyratio är styrde hon Willougbyhouse och allt hvad dertill hörde, mildt men säkert. Hon och hennes man lefde mycket lyckligt, och han gaf henne aldrig mera orsak till oro. Nägra månader efter deras hemkomst sade hon honom hvad som brände i hennes ärliga själ — sanningen om Margaret Woffington. Tärarne stodo bonom i ögosen, men hang 4 hans hustru, 3 mot et Woffington hennes ädla handli itt var den enda nsla, som väcktes af detta meddelande. Det är dn, dyraste, som mäste gälda denna skuld, sade han. Jag vet att du håller af henne, Hittills har det giort mig