Aftonbladet – 1 februari 1873, sida 2

an detta en dag, då beskyddarinnan var vid åligt lynne, hvarpå hon genast med ett juft leende lemnade tillbaka manuskriptet, ;ykände sig vara Triplet underlägsen i omlömesförmåga och lemuade honom åt sig sjelf. Triplet andades friare; en tyngd var lyfad från hans bröst. Deat skarpa stålet (så vallade han aktrisens sax) hade skonat hans ourpurei panni. Hans pjes spelades ren-.och berörd — en olycka, som de flesta andra örfattare undgå. Men nu råkade publiken vara alldeles af sktrisens tanke och tyckte att pjesen hade utför godt om ord ochalltför ondt om handing. Slutligen var dess tålamod uttömdt, ch detta tillkännagafs på vanligt sätt, hvaroå ridån gick ned midt i tredje akten af Den svartsjuke spanioren. Då detta misslyckats, sökte Margaret Woffington att skaffa honom sysselsättning nom de båda andra grenar af konsten, som van utöfvade. Derutöfver skickade hon howom ofta ett litet lån på tio pund eller så, som enligt skriftens ord skulle betalas med vänta på ränta — på domedag, om ej förr; ych ehuru hon skrattade deråt, trodde hon lock i djupet af sitt hjerta att hon skulle å dem igen, tvåfaldt och trefaldt. Och jag tror så ock. Några år senare blef mrs Triplet af en viss betydenhet. Hon blef sjuk och höll på stt dö; men en vacker morgon, då man uppsifvit allt hopp, steg hon hastigt upp och klädde sig. Hon var nu fullkomligt frisk till kroppen, men vansinnig. Detta fortfor ungefär en månad, hvarefter hon återfick sitt förstånd; men nu tog sjuklomen en annan vändning och angrep hennes lynne. och en värre Xantippa to:de fö sökas efter, Hon hade förut skämt bort