Aftonbladet – 30 januari 1873, sida 2

ET Se SA SEEK TIP US ORON SSV Ve Ra rerne, utan att rådfråga de andra föreningarna, och de sistnämnda följde efter hvarandra detta exempel och öfverlemnade handtlangarne åt deras öde, hvilka — brödlösa, som de blifvit genom yrkesarbetarneg strike — trott sig kunna, äfven de, göra anspråk på en förhöjning af sin knappa dagspenning. Denna fullkomliga brist på solidaritet har emellertid icke hindrat dessa olika föreningar att låta representera sig i Leeds och licke hindrat mr Broadhurst, mireriarbetarnes sekreterare, att blifva en af de mest betydande personerne vid denna kongress, inom hvilken ingen antydning gjordes om de nyss omnämnda förhällandena. Ett faktum, som ännu mera lägger i dagen denna egendomliga sida af den britiska anden, är att kongressen förkastade ett förslag af mr Prayer från Sheffield om bildandet af en allmän federation. Man inskränkte sig till att inbjuda alla föreningarna att af all makt understödja den parlamentariska komitens verksamhet. Denna komit — det är vigtigt att anmärka det — är icke ett dirigerande råd. Dess enda funktion är att i form af lagförslag redigera de reformer, som yrkats af kongressen, och att vidtaga mått och steg för att få dem förelagda parlamentet. Vid fredagens sammanträde sysselsatte man sig nästan uteslutande med frågan om arbetsinställningen i Sydwales. Omkring 60,000 arbetare i koldistriktet i denna provins ha lemnat sitt arbete, några derföre att grufegarne ville minska deras aflöning med 10 procent, andre derföre att vid bristen på kol de masugnar, vid hvilka de varit sysselsatte, icke längre kunna drifvas, Emedan arbetarne i Wales i fråga om organisation stå långt efter dem i det egentliga England, och endast ett jemförelsevis ringa antal af dem tillhör antingen den nationella grufarbetareföreningen eller the Society of the ironworkers, har detta afstannande af arbetet försatt större delen af denna olyckliga befolkning i ett tillstånd af obeskrifligt elände, Men oaktadt detta elände synas arbetarne, till stor förvåning för alla London-tidningarnas korrespondenter, icke vilja gifva efter. Denna på en dålig terräng företagna strid har försatt de intresserade föreningarnas komiteer i stort :Ibryderi. De kunna icke öfvergifva sina kamrater i den strid de ha att utkämpa. Men å anadra sidan måste de gifva etter, om massan af de arbetare, hvilka icke äro föreniogsmedlemmar, underkastar sig de af arbetsgifvarne uppställda vilkoren, hvilket nödvändigt måste inträffa, om man icke understödjer dem. Under dessa förhållanden har grufarbetarföreningen beslutit sig för att göra understödet allmänt. En summa af 7000 pund st. har anländt till Merthyr och utdelats till de mest nödställde. Mr Hollidsy, sekreterare för grufarbetareföre: ningen, och mr Kane, sekreterare för the Society of the iromworkers, ha hos kongressen anhållit, att denna skall vädja till alla de olika arbetareföreningarna och till allmänheten för att komma de arbetare till hjelp, hvilka icke tillhöra dessa samfnnd. Detta förslag har blifvit antaget. Detta faktum, långt ifrån att motsäga hvad vi förut sagt om den ringa solidaritet, som finnes bland de engelske arbetarne, är fastmera ett bevis derpå. I hvilket annatland skulle man-väl ha dröjt ända till sista samI manträdet att sysselsätta sig med en så pressant fråga? Det har erfordrats, att de, som voro intresserade i saken, ingrepo. Den expos6 af frågan, som hrr Holliday och Kane gjort, var mycket lärorik, Den säger, att unåer det jernvägsegarne i Wales gålde sitt jern till samma pris som grufoch masugnsegarne i norra England, betalte de alltid sina arbetare lägre löner. För några månader sedan fordrade arbetarne, till följd af prisstegring, en löneförhöjning af 20 procent, hvilket beviljades dem. De stodojust i begrepp att begära en ytterligare förhöjning af 10 procent, då de fingo veta att arbetsgifvarne långt ifrån att vilja uppfylla deras önskan, skulle indraga hälften af den förut beviljade löneförhöjningen, Grufarbe-. tareföreningens komit6, hvilken håller sinal sammanträden i Bolton, rådde då arbetarne : att återtaga sin sist framstälda anhållan och . att föreslå att frågan om förminskningen skulle hänskjutas till en skiljedomstol. Arbetsgifvarne vägrade att gå in på skiljedomstolen och underrättade, att om icke de nya vilkoren vore antagna den 1 Januari, skulle de göra en lock out, det vill säga de ; skulle inställa arbetet i grufvorna. Det har: också inträffat. Att understödja nonjunionisterne, tillägger Holliday, är en oungänglig sak, ty de förklara att de skola gå in på förminskningen hellre än att de och de-!l ras familjer skola dö af hunger. Om denna l!? förminskning komme till stånd, skulle arbetslönerna snart nedsättas äfven i de an-l)1 dra grufvedistrikten. Kane sade. att hans förening gjort mycket för förbättrande af de walesiske jernverksarbetarnes ställning, Uti denna pro-! vins voro lönerna 35 till 40 procent lägrel! än i de norra grefskapen och i Skotland, och likväl var arbetet i Wales långvarigare! och mödosammare. i Mr Bailey från Presotn yrkade atten undersökning skulle anställas rörande det af en korrespondent till Times omnämnda förhållande, att grufarbetarkomiten skulle hal, vägrat mr Crawshays, den störste grufega-dq ren i Sydwales, att mot det gamla priset!; få använda tolf arbetare, som skulle sköta pumparne för att hålla grufvorna fria från vatten, Om denna beskyllning vore grundad, vore det icke skäl att göra sig solida-)5 risk med män, som beginge dylika hand 2 lingar. h Mr Pickford från Wiekan förklarade sigC kunna vederlägga mr Crawshays päståendelr och uppläste följande telegram, som han er-d hållit från grufarbetarkomiten, Detta tele-!g gram var af följande lydelse: Vi förneka hvarje atsigt att låta grufvorna öfversvämmas, Vi förstå icke hvad detta vill säga.!n Vid början af detta sammanträde hadelp mr George Howell uppläst ett förslag till en ti petition, som skulle ställas till mr Austin ei Bruce och i hvilken man anhöll att hang skulle vädja till den knoagliga nåden för gasfö SS ån