Aftonbladet – 30 januari 1873, sida 2

parlamentet är stor nog för att köniia antaga lagen med der föreskrifna tvåtredjedels majoriteten (136 röster af 203); men pär man betänker, att denna siffra blott kan åstadkommas genom användande af den s. k. nödvalslagen, och att dessuötom tingerär tredjedelen af riksrådet består af tyska repregentåntef från Böhmen, mot hvars lagliga verksamhet den czechiska befolkningen har protesterat, skall man icke finna det underligt att kejsaren dröjer med sanktione randet af en lag, som mer än någon förutvarande författningsförändring skall utså split och tvedrägt inom de olika länderna och nationaliteterna. I en tysk korrespondens af den 23, hvilken tyckes härröra från opartisk källa, säges att kejsaren avancerat för långt i förening med det Auerspergska kabinettet, för att nu kunna draga sig tillbaka; men att det oaktadt en mycket tryckt stämning råder i alla regeringskretsar, och att det icke är omöjligt att ännu i elfte timmen ett omslag kan inträffa. I Böhmen har den dervarande ståthållaren, marskalk Koller, sett sig nödsakad till stränga åtgärder mot den öfverhandtagande adressrörelsen, hvars syfte är att protestera mot valreformen. De på offentliga ställen i Prag framlagda adresserna ha blifvit konfiskerade och vederbörande köpmän ådömda höga böter, Afven i Galizien förestår en stark rörelse. I en tysk korrespondens från Lemberg till Neue freie Presse heter det: Det skulle vara önskligt om vi hade en sådan man som general Koller i Böhmen för att bringa reda och ordning i förhållandena. I preussisiska landtdagens deputeradekammare infann sig hr von Bismarck den 25 dennes för första gången efter en lång tids förlopp. Vid sitt inträde i salen helsades han med lifliga bifallsyttringar. På dagordningen stod utrikesministeriets utgiftsbudget för år 1873. Deputeraden Lasker öppnade debatten med den anmärkning, att det numera knappast fanns något preussiskt utrikesministerium, eller att det i sitt dvergartade tillstånd icke mera harmonierade med den stora -kraft, som stod i spetsen för detsamma. Om budskapets tekniska detaljer kunde hvilken kunglig kommissarie som helst lemna upplysning; dock var det glädjande att fursten var närvarande för att kunna meddela, om han ännu betraktade sig som medansvarig för hela den nuvarande ministerens hållning eller om han uteslutande betraktade sig som preussisk fackminister. Härpå svarade hr von Bismarck: Det är sannt, att hvarje ministers verksamhet kan uppfattas på dubbelt sätt med afseende på hans särskilda departement och med afseende på hans ansvar som medlem af hela ministeren, Hos oss råder det egendomliga förhållande, att statsministeriets president icke eger något större inflytande än hvar och en af hans kolleger, så vida han icke sjelf kan tillkämpa sig ett större inflytande. Denna uppgift är vansklig och medlen äro ringa; de bestå endast i böner, öfvertalande 0. 8, V. De skäl, som hafva förorsakat de senaste förändringarna i ministeren, äro enpklare, långt enklare, än allmänheten och pressen antagit. Området för min verksamhet var större än det, som någon minister bittills haft att sköta. Dessutom har min arbetsförmåga aftagit, och i utrikesdepartementet har jag förlorat en utmärkt förmåga, som jag här nämner med tacksamhet, nemligen hr Abeken. Jag kunde icke hafva en sådan öfverblick af mina göromäl, att jag i alla riktningar kunde åtaga mig ansvaret. I alla större stater tager utrikesministerns embete en mans fulla arbetskraft i anspråk. Dessutom har jag göromålen som rikskansler, i hvilka jag onekligen understödes af utmärkta förmägor. Ställningen som rikskansler är så till vida gynsammare som jag i värsta fall eger ett veto, Helt annorlunda förhåller det sig med posten som prenssisk ministerpresident; om ett passivt motstånd gör sig gällande mot honom, skall han snart erkänna, att han förspiller sina krafter på en fruktlös uppgift. (Hör! hör!) Då detsålunda var nödvändigt för mig att minska mina göromål, ville jag helst afstå från min ställning som preussisk ministerpresident. Jag afstod derigenom från häften af mitt arbete och led icke det minsta afbräck i mitt inflytande. Ty från detta inflytande kan och vill jag icke afstå, så länge jag har den äran att vara rikskansler och derigenom bekläder Hans M:t kejsarens högsta förtroendepost. En fortfarande meningsskiljaktighet mellan rikskansleren och den preussiska ministeren är fullkomligt afläganad genom de faktiska förhållandena. Om Preussens sjutton röster i förbundsrådet afgåfves mot rikskanslerens åsigt, skulle han protestera hos kejsaren, hvilken då gåfve antingen honom eller ministåren afsked. Jag svarar derför på den föregående talarens fråga: Mitt qvarstannande i kabinettet bevisar, att jag är fullständigt redo att öfvertaga fulla ansvaret för dess handlingar och att efter bästa förmåga understöda detsamma, endast med den skilnaden, att jag har något mindre fruktlöst arbete än förnt. I kunnen med visshet räkna på, att om det senaste ministerombytet hade varit liktydigt med en förändring af min hittillsvarande politik, jag icke skulle förnekat en tioårig verksamhet endast för att fortfarande vara utrikesminister. (Bifall) I anledning af några anmärkningar, som Virchow framställde, betonade hr von Bismarck sin djupa och orubbliga tillgifvenhetför och öfverensstämmelse med grefve Roon. — Utrikesministeriets budget antogs derefter i oförändrad form, Samma korrespondent till Inddpendance belge, af hvilken vi för några dagar sedan meddelade ett intressant bref rörande arbetarrörelsen i England, har nu meddelat den nämnda belgiska tidningen en ny skrifvelse, i hvilken han särskildt sysselsätter sig med kongressens i Leeds behandling af den stora arbetsinställelsen bland jernverksarbetarne i Sydwales. Då denna redogörelse lemnar oanska fullständiga upplysningar om denna i många hänseenden egendomliga strike, meddela vi här i öfversättning i fråga va rande korrespondens: Hvad man på kontinenten icke kan undoå att tänka vid underrättelsen om den i