Hafvudskär. Seglaren låg med seglen back, och fastän ej lotssignal kunde märkas, beslöt man dock att begifva sig ut till fartyget. Ilotsbåten medföljde dessutom tullappsyningsmannen Wiklund samt tullvaktmästarne Jacobsson och Jansgon. Då de kommo fartyget , mil nära, be fanns det vara en skonert med undre märsseglet, förstång och 2-refvadt storsegel tillsatta. Storbommen, som var afbräckt och troligen då detta hände sönderslagit ratten, låg med sin afbräckta del utombords. De öfriga seglen voro beslagna mer undantag af focken, som var gigad och gårdad. Rodret var alldeles oskadadt. Då lotsbåten nalkades sidan, prejades fartyget på vanligt sätt, men naturligtvis följde i något svar, då ingen menniska syntes till. illäggningen var svår, emedan det blåste frisk 080. vind med hög sjö. Likväl lyckades det kronolotsen P. A. Eklund att först uppkomma på däck, derefter C. G. Dahlström och dernäst tullbetjeningen. med undantag af en man, som måste qvarstanna i båten. Emedan fartyget var utan befälhafvare och besättning, beslöt P. A. Eklund att tillsätta mera segel för att kunna få fartyget i hamn vid Hufvudskär. Detta misslyckades dock, emedan man kommit för lågt att inkomma dit. Deremot beslöts att söka hamn vid Utö, och lyckades man ändtligen att dit inberga detsamma. Vid sedan i hamn skedd undersökning befanns skonertens namn vara Emblem med kapten Edward Parry till befälhafvare. Med undantag af ofvan omnämnda mindre skador tyckes fartyget vara alldeles oskadadt. Det är ej det ringaste läck en gång. I söndags på middagen uppkommo lotsarne med skonerten till Dalarö, vid hvars tullbrygga den nu ligger förtöjd.