Aftonbladet – 29 januari 1873, sida 3

mör att embersman deltoge 1 dyllkas Styrelser och att han ansåg en sådan vexelverkan emellan embetsmannaverlden och industrien nyttig åt båda hållen samt dess fortvaro önskvärd. Tal. uppgaf emellertid, att ett missbruk skulle ha skett deruti att en högre embetsman vid en bolagsstämma rörande ändring af bolagsreglorna yttrat att han vid samtal med finansministern erhållit dennes löfte om hans röst inom konseljen för sanktion af ändringen, ifall denna finge den föreslagna lydelsen: eljest kunde ingen veta hurn det skulle komma att gå. På detta sätt skulle man, ansåg tal., kunna genomdrifva hvilka bolagsreglor som helst, och han trodde, att onr något sådant skett i ett annat land, der man eger ministerstyrelse och der ministern får stå för sitt ord, och om den sålunda angifna ministern ej förklarat att han blifvit missförstådd, skulle hans kamrater i konseljen sagt sig ej vidare kunna samarbeta med honom. Tal. ansåg slutligen, att man af årets statsöfverskott borde betala sina skulder och att derföre en betydlig samma borde lemnas till statskontoret för att derför mp köpa svenska räntebärande statsobligationer, I sådant med fördel kan ske. Hr statsrådet Wern yttrade. att ehuru omGandighelorna, äro af den beskaffenhet, att ingenting så synnerligt väsentligt beror på om de beräkningar af inkomsterna, mot hvilka man gjort anmärkning, vore fullkomligt riktiga, så kunde han dock i afseende på telegrafverket uppgifva att dess inkomster skulle tillväxa i betydligare mån, dels emedan -Store nordiske Telegrafselskabkommer att för sin stora ryska korrespondens uppföra en linie girom landet, hvarpå transitoinkomsterna böra blifva betydliga, dels emedan den vana som allmänheten under de sista åren fått att alltmera begagna det skyndsamma befordringsmedlet telegrafen enligt hvad all erfarenhet gifvit vid handen icke kommer att aftega utan växa. Beträffande anmärkningen om uppköp af svenska räntebärande statsobligationer anmärkte tal., Jatt det följer af sig sjelf, att då öfverskott finInes, användes detta i stället för att anlita uppTlåning, något som kommer på ett ut med att uppköpa svenska statsobligationer. i et hade blifvit anfördt, att ingenting åtgjorts för förenkling af embetsverkens organisation. Men dylika förenklingar fordra ett så stort förarbete, att de ej kunna ske på en gång eller på kort tid. Så många vigtiga saker af genomgripande natur utföras ej utan att man har tid på sig. Tal. kunde dock upplysa om en sak, som direkte rörde hans departement. Presidentsplatsen d statskontoret hade af åtskilliga skäl örblifvit obesatt, men icke af de skäl, att utnämningen, då den komme, skulle väcka mindre uppmärksamhet. Tal. kunde omöjligen fatta, att det skulle väcka mindre uppmärksamhet då en plats som länge stått ledig blefve besatt. Snarare borde det väl vara tvärtom. Hvad för öfrigt förenklingen af statskontoret beträffar. fordras mer än för något annat verk stora förberedande arbeten. En åtgärd har blifvit föreslagen: att flytta all uppbörd från riksgälskontoret på statskontoret. Några andra åtgärder ha ej kunnat af K. M:t företagas. emedan utredning erfordras. För ett snarare afslutande afriksbokslutet fordras att bokföringen i landsorterna öfverflyttas från landtränterierna till statskontoret. Med ett ord: allt kan icke ske på en gång och med stor hast utan har sin tid. Beträffande en af en tal. gjord anmärkning mot tal. personligen, visste en förre nog, ifall saken framstode i en sådan dager som han tycktes finna. sättet att aflägsna en konungens rådgifvare. Vid denna debatt vore icke rätta tillfället. Hr statsrådet Wennerberg yttrade, att för hvarje universitet begärts tvenne nya emeritilöner, och kanslern har i en bilaga föreslagit jatt på allmänna indragningsstaten måtte öfverföras de professorer, som hunnit den ålder, att de ej förmå tjenstgöra. I kanslerens alternativförslag har K. M:t funnit en utväg för lösande af frågan, ehuru den k. propositionen ej är alldeles densamma som detta förslag. Det råder nu ett exceptionelt förhållande derutinnan att så många universitets-professorer nått en ovanligt hög ålder, och detta är skälet, hvarför K. M:t gjort den bestämmelse i afseende på emeritilönerna, att de blott skola utgå till dem, som nu är oberättigade dertill. Om riksdagen finner skäl att bifalla de nu föreslagna emeritilönerna. är det antagligt att den äfven framdeles skall göra det, då så erfordras, eller sätta dem som af dem äro i behof på indragningsstat. I staten för i år har dessutom universitetet begärt att af egna medel få anslå fyra emeritilöner, så att ytterligare fyra professorer kunna erhålla dylika. n talare hade yttrat en anmärkning. som gällde hela svenska undervisningsväsendet, och förklarat att missbelåtenhet dermed rådde. Talaren trodde dock att man i allmänhet kunde kysa de bästa förhoppningar om att folkundervisningsväsendet går framåt, och sådant på goda skäl. Det går icke något år förbi som icke väsentliga åtgärder företagas i detta afseende, och talaren betviflade att någon af dessa åtgärder kunde kallas ett tillbakagående. Hvad elementarundervisningen beträffade hade man framställt klagomål hvilka icke kunde nekas vara befogade. Riksdagen hade begärt, att genom sakkunniga män dessa förhållanden måtte utredas. En komit hade också blifvit tillsatt och talaren betviflade att någon som läser dess utlåtande skall, åsigterna må vara hvilka som helst, neka att gifva komitn det erkännande, att den på ovanligt kort tid och ovanligt framstående och förtjenstfullt sätt utredt denna fråga. Dess utlåtande är ett helt handlexikon i saker som röra undervisningen. Om talaren icke för egen del kunde gilla ; komitens grundåsigter, så måste han dock lemna sitt erkännande åt dess arbete. Så snart detta blifvit färdigt och talaren studerat det. och till det senare åtgick åtta dagar, hade det blifvit utlemnadt till tryckning, hvilken trots de många tabellerna skett med ovanlig skyndsamhet. K. M:t har sedermera under den 3 Jan. med godkännande af grunderna täckts gilla ett af talaren uppgjordt förslag i frågan. och denna proposition kommer, så fort den blifvit tryckt. att till riksdagen öfverlemnas. Talaren hyste den glada förhoppning att förslaget så mycket hellre skulle gillas, som K. M:t i alla afseenden gått den af riksdagen uttryckta önskan till mötes. Hr Bergstedt erinrade om angelägenheten af att skyndsamt afgöra den vid förra riksdagen väckta motionen om tillbyggnad af Upsala universitets bibliotek. ehuru förslaget, då konsistorium i Upsala ej hunnit atgifva sitt utlåtande, icke nu Elnde afgöras. Varnade dock för de tankar på stora palatslika byggnader, som inom den akademiska senaten ga ha uppstått. Frib. af Ugglas klandrade äfven beräkvingen af telegrafverkets inkomster, som han ansåg för hög. ikaledes ansåg talaren beräkningen af jernvägarnes inkomster för högt tilltagen, ehuru trafikstyrelsen hittills på ett förtjenstfullt sätt i uppgjort sina beräkningar. Statsuppbördens öfverflyttande till statskontoret var talaren tacksam för och trodde denna åtgärd vara ett steg i Trätt riktning. Frågade emellertid hvarför icke samma åtgärd företagits med allmänna bevillningen. i H exc justitie statsministern yttrade. att om det vore sannt att, såsom en föregående talare tyckts antaga, allt kan erhållas för penningar och det ögonblickligt. så skulle talaren. lika väl som han begärt förhöjning i några vaktmästares blygsamma löner. äfven begärt sådana för högsta domstolens ledamöter. Men talaren kunde icke hysa samma åsigter om penningens makt som nämnde talare och vore icke heller med honom ense om sättet, hvarpå en sak bör ske. Så kunde tal. icke gilla det sätt, hvarpå samme talare uttryckt sig om de aktade och insigtsfalla män, hvilka sitta vid konungens rådsbord. Undantagsvis hade tal. sett något liknande inom tidningspressen, men inom riksdagen hade det icke I förut försports, och tal. hoppades att det icke heller framdeles skulle inom denna kommare förekomma. Den juridiska bildningen är visserligen icke som den borde vara. men tal ville i främsta rummet a man Htl, a.