Aftonbladet – 29 januari 1873, sida 3

Första kammaren. K. propositionen om statsverkets tillständ och behof. (Forts. från gårdagsbl.( Hr Wallenberg yttrade att ett missmod är rådande inom landet med anledning af den juridiska bildningen. På andra hufvadtiteln hade bade föreslagits löneförhöjning för åtskilliga vaktmästare vid högsta domstolen, men för dess ledamöter hade ingen sådan förhöjning ifrågasatts. Tal. skulle dock fr vilja vara med om att uppoffra rätt betydligt till högre löner åt högsta domstolens ledamöter, ifall man derigenom inom landet kunde åstadkomma en större visshet om hvad som juridiskt taladt är rätt. Det finnes nemligen en mängd domslut, som blott bero på en enda rösts skilnad. När man nu vet, att inom hvarje institution finnes en klass mindre begåfvade personer. hvilka bruka kallas följare, emedan de ega tillräcklig skarpsinnighet. att i sina åsigter följa med de mera begåfvade. så kan man finna att då ett beslut beror på en enda rösts öfvervigt, hvilken måbända blifvit afgifven af en dylik följare-, så är det en betänklig sak, och om det inträffar oftare, så beror detta ettdera på fel i bildning eller på det sätt. hvarpå de högre auktoriterna uppfylla sitt kall. Om icke h. exc. justitiestatsministern kunde försäkra, att de nuvarande förhållandena äro fullt tillfredsställande, så vore det väl, om han togei betraktande på hvad sätt en bättre konseqvens inom lagskipningen skall kunna ernås. En lagbyrå hade blifvit inrättad, men man har sagt att ändock skulle icke ens vid denna riksdag förekomma till behandling en länge af behofvet påkallad förändring i lagstiftningen angående utsökningsväsendet. Det vore dock skäl att icke med denna frågas afgörande vänta till en tid, då landshöfdingeembetenas diarier äro uppfyllda med lagsökningsmål, utan företaga den nu, då konjunkturerna äro goda och då ej dess vidrörande erigenom att sinnena äro förbittrade kan erhålla sken af förföljelse mot den skuldsatte. Om ingenting göres, blir lagbyrån en institution, på hvilken man skyller för att lagstiftningsarbetet står stilla. Den siste tal. yttrade, att om riksdagen icke ville göra något för undervisningsväsendet. skulle. det ej gå bra. Denna pil träffade dock ej riks dagen, som i mån af framställning från K. M:t lemnat anslag. Emellertid ansåg tal. af högsta vigt, att undervisningsväsendet ordnades, och detta icke endast vid universiteten. Såsom ett bevis på den ringa belåtenhet, som råder med det nuvarande tillståndet, ville tal. anföra, att man inom båda kamrarne allmänt yttrat: Vi måtte väl få ett läroverksutskott.Vi veta att ecklesiastikministern tillsatt en läroverkskomitå, men den synes ha blifvit lemnad utan afseende. Hvad beträffade folkundervisningen borde den lemnas åt kommunerna, så skulle densamma blifva dem kär och vida kärare än om den är en statsanstalt. I allmänhet kan man säga att vårt undervisningsväsende är ett experimentalfält för försök, om hvilka man icke har rätt klart för sig hvarthan de sträfva. . 4 afseende på femte hufvudtiteln hade tal. redan länge önskat hvad som nu blifvit föreslaet, men trodde att man af sparsamhetsskäl gjort adrerma i de yngre graderna för fåtaliga, ehuru trätiande den föreslagna iöfunvingen af gone.