Aftonbladet – 28 januari 1873, sida 3

Jag trodde att denne inte var idel usel. het; j:g kunde aldrig betrakta hans kärlek som en förolämpning. O, jag skulle hafva kunnat älska denne men! — verkligen älska honom! Och jag längtade så efter att blifva god. O, Gud! o, Gud ! Himlen vare lofvad för det ni ej älskar honom, utropade Triplet hastigt. Tacka Gud derför ! ; Alska honom? Älska en man, som kom. mer och bjuder mig sin kärlek i andra hand och öfverlefvorna af sitt värdelösa hjerta? Jag hatar honom! — och henne! — och hela verlden! Det är mycket rätt och riktigt, sade Triplet, med ett svagt försök att trösta henne. Bryt då med ens med honom, och allt blir godt igen. Bryta med honom? Är ni galen? Nej! Efter som han vill fuska i mitt yrke, så skall jag bedraga honom ännu värre än han bedragit mig. Jag skall öka hans passion för mig tills den nätt sin högsta höjd, fresta honom, pina honom, leka med honom som katten med sitt rof. Och när så hans lif beror på en blick af mig, då skall han se mig kallna, kallna och frysa till is, till bitter vedervilja, Då skall han ångra den stund han trädde i förbund med djefvulen mot en ande som min och bedrog ett hjerta och ett hufvud som mitt! Men hans arma hustru? Skall ni inte hafva medlidande med henne? Hans hustru! Kan då intet annat hjerta än en hustrus klappa, brinna och brista? Hars hustru får försvara sig sjelf. Detär inte jag, som kan hafva barmhertighet med henne, ej heller hon med mig, Jag afskyr henne och jag skall ej glömma att ni tog hennes parti? Men om ni är hennes vän, lyd mitt råd och bistå henne ej. Jag ekall