Aftonbladet – 25 januari 1873, sida 3

teckningar å ett i den uti mitt embetsrum befintliga chiffonier qvarliggande halft ark konceptpapper gifva anledning till den förmodan, att äfven under hans embetstid ett försök egt rum att åstadkomma en ny arbetsordning för kongl. kammarrätten, men mig synes ej osannolikt. att de svårigheter, hvilka mött vid att till en redan då i många delar föråldrad instruktion foga en tidsenlig arbetsordning, föranleådtförsökets öfvergifvande. För mig åtminstone framstår klart det minåre lämpliga häruti, då jag vid mitt inträde i kongl. kammarrätten sökte göra mig reda för de förändringar, som den då 27 år gamla instruktionen under den föregående tiden undergått och hvaruppå det torde vara tillräckligt att vid detta tillfälle endast såsom exempel åberopa dem, som egt rum med de i instruktionen omnämnde embetsoch tjenstemän, af hvilka vice presidentsbefattningen försvunnit år 1836, den af en öfverkommissarie i öfverrevisionsdepartementet indragits genom k. brefvet den 13 Febr. 1845, roto-notariernas tjenstgöring förändrats genom . brefvet den 17 Mars 1837 och k. kammarrättens deruppå grundade beslut den 21 nästderpåföljde April samt sjelfva deras benämning utplånats vid den genom k. brefvet den 5 Mars 1858 påbjudna förändrade organisation af kansliet, hyarförutan genom sistnämnda k. bref förordnats. att vice advokatfiskalstjensten skulle vid innehafvarens afgång, på sätt sedermera äfven skett, blifva indragen, äfvensom att kanslipersonalen skulle förminskas från 2 proto-notarier och 2 notarier samt 5 kanslister till 3 notarier och 4 kanslister, den i instruktionen särskildt omnämnde kanslisten å advokatfiskalskontoret oberäknad. Med afseende Värappå och då härtill kom, att just vid nämnda tid K. M:t fann för godt tillsätta en komite för behandling af frågan om förändrad organisation af styrelseverken, och att något tvifvel derom att det åt bemälda komit6 lemnade uppdrag jemväl afsåg k. kammarrätten så mycket mindre kunde förefinnas, som till ledamot uti komitn jemväl insattes en af k. kammarrättens äldre oth mest bepröfvade ledamöter, ansåg jag denna tidpunkt icke vara den rätta till företagande af en omarbetning af k. kammarrättens arbetsordning; och som, på sätt I nogsamt kännen, denna fråga fortfarande qvarstår på dagordningen olöst, samt detta så mycket mindre kunnat falla ur mitt minne, som majoriteten i riksdagens Första kammare vid 1868 års riksdag, emot min uttalade öpskan. tvingade mig in i det af riksdagen för denna fråga tillsatta särskilda utskott, har jag hittills funnit mig böra afvakta förberörda frågas lösning, helst nödiga föreskrifter rörande arbetets gång inom k. kammarrätten och kontrollen deröfver icke saknats. De förnämsta deraf finnas nemligen intagna i instruktionen, och af hvad 1816 års arbetsordning innehåller är äfven icke litet ännu tillämpligt och gällande, hvarförutan. på sätt jag i det föregående redan nämnt, k. kammarrätten sökt att, då brister i reskrifterna yppats, genom tid efter annan gjorda tillägg desamma afhjelpa. och hvaruppå jag nu såsom exempel får hänvisa till införandet af den, utaf eder med godkännande omnämnda expeditionslista, hvilken knappast torde inom något annat embetsverk ega uotstycke och som nu blifvit yttenli are kompletterad med den utaf eder föreslagna kolumn. Af sådana i senare tider tillkomna föreskrifter innefattas de väsentligaste i kongl. kammarrättens protokoll för den 13 Sept. 1861 rörande arbetets ordnande i kansliet, och grunda sig på K. M:ts genom nådigt bref af den 5 Mars 1858 jemfördt med det af den 23 Nov, 1860, derom gifna befallning, och hafva jemkningar i dessa föreskrifter sedermera skett så väl den 17 Febr. 1871 som den 19 sistl. April. Om utaf dessa föreskrifter icke finnes någon samling, som åt besökande erbjuder en lika lätt tillgänglig och klar öfverblick som den, hvilken expeditionslistan lemnar öfver arbetets gång, så äro de dock, dels genom häfd innötta hos kongl. kammarrättens ledamöter och tjenstemän, dels ock till sitt innehåll af dem nogsamt kända. Det har derför synts mi; . mera angeläget att under en tid, då den ständigt växande mängden af mål, toge kongl. kammarrättens arbetskrafter odelade i anspråk, lägga mig vinn om att vaka öfver arbetets fortgång, än att till hinder deruti låta kongl. kammarrätten nedlägga arbete på en arbetsordning, som, derest den äfven i motsats med de förut gjorda försöken, skulle lyckats att vinna tillämpning, likväl ej kunde hafva att påräkna någon längre framtid, och vill jag horpas att den, som tager kännedom af kongl. kammarrättens arbetsberättelse vid den tidpunkt presidentembetet åt mig anförtroddes, och dem för de senare åren, skall kunna öfvertyga sig om att dessa bemödanden icke varit alldeles ntan frukt. Dessa berättelser utvisa nemligen, att då vid förstnämnda tid eller år 1858 hela antalet af inkomna mål utgjorde 1917 och af afgjorda sådana 1959. så inkommo år 1870 8133 och afgjordes 3191 mål samt uppgick år 1871 antalet af inkomna mål till 3199 och af afgjorda till 2364, att härutaf det antal. som till ledamöternas föredragning inkommit, uppgått år 1858 till 1560, och år 1870 till 2764 och år 1871 till 2814, hvaribland lottade balans, fskaliska-aktions, fattigvårds och bevillnings med flere mål belöpt år 1858 till ott antal af 52, år 1870 af 1559 och 1871 af 1414, samt att dessa mål handlagts af kongi. kammarrätten, till ett antal af 6 uppgående ordinarie ledazmöter, utan annan förstärkning, än att under våroch höstseessioneraa 1871 kongl. kamraarrätten haft biträde af två adjungerade ledamöter, för vilkas aftöning kostnaden utgjort så ringa beOPP: att den vid jemförelse med hvad af statsnedel för likartadt ändamål utgifvits t. ex. till ikets hofrätter, ej ens förtjenar att omnämnas. för år 1872 är arbetsberättelsen ej ännu färdig ;ch har ej eller enligt gällande föreskrifter skoat vara det, (Slutet följer.)