Aftonbladet – 25 januari 1873, sida 3

kit mål är dock ännu öfrigt, hvilket I särskildt framhållit. såsom företrädesvis värdt att anmärkas, och då jag förbehållit mig att äfven särskildt få öfver detsamma yttra mig, öfvergår jag nu till berörda, med n:r 2463 försedda mål, hvilket angår åtal, som advokatfiskalsembetet hos kongl. kammarrätten anställt emot förre läraren vid Skenninge lägre elementarläroverk, filosofie doktorn J. P. Jansson och tillförordnade läraren derstädes. komministern L. J. Svanström. Då referenten uti i fråga varande mål. hr kammarrättsrådet Liljenstolpe, vid tillträdet af sin nu innehafvande rotel fick, jemte andra på hans åtgärd beroende mål. emottaga åtskilliga äldre af vidlyftig och invecklad beskaffenhet, deribland den nyssomförmälda fiskaliska aktionen. samt detta måls företagande till pröfning i kongl. kammarrätten fördröjts derigenom, att de tidsödande undersökningar af äldre handlingar och räkenskaper, hvilka erfordrades för detsammas beredning till föredragning. flerfaldiga gånger måst afbrytas för ombesörjande af andra referenten åliggande embetsgöromål, begärde och erhöll referenten för att kunna ostörd egna sig åt utarbetandet af denna och en annan fiskalisk aktion, af mig under 9 dagar, ifrån och med den 22 April till den 2 Maj, ledighet från öfriga embetsåligganden, hvilkas fullgörande under tiden uppdrogs åt bär förut omnämnde vice häradshöfdingen Richtersåsom adjungerad ledamot. Måletföredrogshärefter och argjordes den 7:de i nyssnämnda månad, då tillförordnade kanslisten Winroth var vid protokollet tjenstgörande. men som referenten, efter hvad han för mig uppgifvit, betviflade, att det skulle lyckas Winroth att behörigen fullgöra sitt åliggande med uppsättningen af expeditionen i detsamma, och han jemväl hade sig bekant att notarien Frisch förut vid åtskilliga tillfällen gått Winroth med biträde i sådan t hänseende tillhanda, vände han sig, såsom han ville erinra sig, påföljde dag, eller den 8 Maj. till Frisch och öfverlemnade till honom handlingarne, sedan han erhållit Frischs löfte att äfven vid detta tillfälle lemna Winroth biträde genom uppsättning af expeditionen, hvaruppå referenten några dagar derefter, då han träffade Winroth, underrättade honom, om hvad sålunda förelupit. Enär emellertid, efter hvad Winroth förmält, han väl förut hört omtalas målets invecklade beskaffenhet, men likväl ansåg det vara så väl sin skyldighet som sin rättighet att sjelf uppsätta expeditionen deruti, förklarade han. att han gerna skulle vilja försöka att sjelf uppsätta densamma och äfvertog derefter handlingarne från Frisch. Winroth lät sig dock icke sedermera med expeditionen afhöra hvarken under den återstående delen af vår-sessionen eller under den påföljde sommarvakansen, fastän han. enligt referentena berättelse. skall någon dag i medlet eller slutet at Juni på dertill gifven anledning till referenten utlofvat att den 20 Juli hafva expeditionen uppsatt och till referenten aflemnad, utan vidtog Winroth i stället, då han efter eget erkännande vid under sommaren företagen granskning af målet kommit att befara att, om han icke lyckades nppsätta expeditionen till referentens belåtenhet, detta skulle kunna lända honom till men, den utvägen att vidtaa Frisch att ombesörja uppsättningen af densamma. Vid hvad tid denna uppgörelse mellan Winroth och Frisch träffades är ej närmare ängifvet, men då referenten i tanke att kunna ombesörja att målet qrnast vid början af höst-sessionen blefve expeieradt, återvände till hufvudstaden före semestertidens slut den 27 Augusti, möttes han af Winroth med det tillkännagifvande, att handlingarne i målet vore af honom återlemnade till Frisch, hvilken skulle åtagit sig expeditionens uppsättande, hvaruppå, efter åtskilliga påminnelser, den af Frisch på ett, efter hvad jag haft tillfälle öfvertyga mig om, ganska förtjensifulit sätt uppsatta expeditionen ändtligen den 27 sistlidne Okt. aflemnades af honom, hvilken då äfven i expeditionslistan giorde anteckning om målet. Sedan justering af utslaget den 4 nästpåföljande Nov. egt rum, drog referenten sjelf omsorg om renskrifning och kollationering af det inneliggande utslaget, så att denna rätt vidlyftiga handling kunnat den 11:ta i samina månad framläggas till underskrift af öfrige ledamöter, hvilka i målets afgörande deltagit, och det utgående exemplaret tio dagar derefter, eller den 21:a, till vederbörande afsändas. Särskilda åtgärder hade således från k. kammarrättens sida blifvit viatagna för att befori;a fråga varande mål till ett mera skyndsamt slut, och skulle det varit för mig tillfredsstälande att kunna äfven för dem, som, enligt min isigt, varit vållande dertill, att berörda ändamål i väsentlig mån förfelades, hafva någon anaglig ursäkt att anföra, men jag kan dock ej unnat än tillkännagifva, att då jag strax efter len 27 Oktober, vid genomseende af expeditionsistan, till min öiverraskning upptäckte, att i råga varande mål då fanns deruti för den 7 Maj infördt med annan handstil än Winroths, senast lät tillkalla den sistnämnde och allvarigt förehöll honom så väl den oordentlighet, vilken han låtit komma sig till last genom unlerlåtenheten att behö igen i listan anteckna mået och hvarigenom möjligheten af kontroll meå seende deruppå varit mig betagen, som ock len långa tid, som förflutit, innan expeditionen olifvit uppsatt och till justering aflemnad. Hunvida, såsom jag för min del skulle finna tienigt. härvid må få bero eller om strängare åt särder skola vidtagas, ankomiaer naturligtvis iu mera på edert bepröfgavde. Sedan jag i det föregåcnde genomgått de dear af eder skrift, uti hvilka förhållanden blifvit vidrörda, som angått k. kammarrätten i gllnänhet eller särskilde dess ledamöter eller tjenstemän, anhåller jag nu att få öfvergå till den ta, mera specielt emot mig riktade anmärkningen derföra, att åtgärder icke blifvit vidtagna för att förskaffa k. kammarrätten en mera fullständig arbetsordning, hvilken I ansett lämpligast böra af K. M:t utfärdas. Att sistnämnda åsigt äfven tillförene varit nom k. kammarratten hyllad utmärker ett ännu behåll varande gammalt koncept till arbetsordting, hvilket, på första sidan försedt med följande anteckning — Nordblad d. ,, 14 således utmärkande, att det sannolikt blifvit författadt vf då vararande kammarrättsrådet Erik Gustaf Nordblad, har till öfverskrift: K. M:tsför Dess och Rikels Kammarrätt i nåder utfärdade Arbetsordning, gifven i Stockholm den, men sedan K. M:t uti nådigt bref den 21 Juni 1814 meå älveremnande till k. kammarrätten any instruktion, bland annat förordnat r 7:de punkten. att presilenten skillle ega att i samråd med ledamöterna ipprätta den arbetsordning. han förärendenas behöiga gäng ansåg nyttig, måste denna åsigt öfvergifras, och efter det ett annat äfven befintligt kon;ept till arbetsordning blifvit uppgjordt och unlerkastadt åtskilliga ändringar och rättelser, blef slutligen den at eder omnämnda arbetsordningen al den 16 April 1816 utfärdad, dertill seormera genom tid efter annan medåslade protokollsutdrag fogades flera tillägg och rättelser, ör hvilka det skulle blifva för vidlyftigt att nu redovisa. men hvaruppå såsom exempel för gen ildre tiden må åberopas dem afden 7 Mars 1824. 3; Februari 1826 och 26 Mars 1880. Då uti 33 2 uf den förnyade instruktion, som för kongl. kammarrätten utfärdades den 15 Oktober 1831, hänvisning lemnades till den för verket särskildt utjfärdade arbetsordning, men hvarken i berörda instruktion eller i det bref, hvarmed densamma till kongl. kammarrätten öfverlemnades, något förekom derom, att denna arbetsordning skulle upprättas i annan ordning än förut varit föreskrifvit, lära väl kongl. kammarrättens då varande president och ledamöter ansett att i afseende deruppå skulle förfaras på enahanda sätt, som förut varit vanligt, och derföre icke attenast genom protokullsutdrag den 6 Februari och den 18 Oktober 1632, af hvilka det sistnämnda varit i flera punkter indeladt, meddelat sådana hestämmelser, som till följd af den nya instraktionen funnits erforderliga, utan ock, på sätt ott i mitt förvarfbefintligt, efter hvad dess innehåll