Aftonbladet – 25 januari 1873, sida 3

vid dessa få rader, som återgåfvos äfven : svenska tidningar. Hvad kanske icke mån gen känner — yttrar prof. Nyblom i sin broschyr Om den antika konsten och dess pånyttfödelse — det är att Rafael äfven var skulptör. I Dresden finnes en gipsaf gjutning af en död gosse, hvilande på en delfin, otvifvelaktigt bevisad vara ett verk af Rafael. Just om originalet för denna afgjutning önska vi här yttra oss något ut förligare med stöd af en afhandling i tredje häftet för 1872 af den i Petersburg utkommande tidskriften Russische Revue, herausgegeben von Carl Röttger, ur hvilken förtjenstfulla publikation vi äfven på andra områden torde komma att vid tillfälle göra ett och annat meddelande. Hvad angår den i fråga varande marmorgruppen, äro omständigheterna dervid så egendomliga, att då det till på köpet gäller Rafael, äfven andra än fackmän kunna vara intresserade af att böra detta på villospår komna, men lyckligen återfunna konstverks historia. Hvad man ända till för kort tid sedan visste om denna grupp, var icke just mycket. Man hade hört omtalas ett kopparstick öfver en dödligt sårad gosse, hvilken ligger-på ryggen af en delfin, och af denne bäres genom vågorna. Detta kopparstick egde följande notis af 1768: Delfin, hvilken bär en gosse till stranden, sedan han under lek i hafvet ofrivilligt sårat honom dödligt med en af sina fenor. Verk af Rafael, utfördt af Lorenzetto och för närvarande tillhörigt h. exe., hr de Breteuil, Malteserordens ombud hos den Heliga Stolen. Vidare var det sagdt, att originalet befunne sig i Neapel, enligt andra uppgifter i Turin, eler ock på annat håll. Så t. ex. hade efter gipsafgjutningen i Dresdens museum en kopia i marmor blifvit utförd, hvilken tillhört aflidne biskopen af Derry, som lät uppställa den uti sin samling i Down-Hill i Irland. Denna kopia gick en tid och gällde som originalet, med blef vid en utställning i Manchester 1857 reducerad till sitt rätta värde af den utmärkte konstkännaren professor Hettner, konservator för R. Mengs gipsafgjutningar i Dresden. Nu först är originalet återfunnet, efter att senast ha varit någon tid undanstäldt i ett reserv rum uti kejserliga eremitagets skulpturafdelning, der konservatorn för antikerna i det kejserliga museet fick den lyckliga ingifvelsen att anställa en undersökning. Författaren i den ryska tidskriften, hr S. v. Guednov, direktör för Eremitaget, berättar i sin med lärdomens hela apparat utrustade uppsats, att han hos Dallaway (Anecdots of the arts in England. London 1800) läst, att en viss hr Lyde Browne, som i Wimbledon egde en samling antika skulpturverk, år 1787 afyttrat densamma åt en agent från kejsarinnan Katharina II för en summa af 23.000 pund sterling och att en tryckt. förteckning öfver samlingen ännu existerade. Vid ett besök i British Museum 1867 var förf. nog lycklig att finna denna katalog, till och med i tvenne npplagor, en på latin och en på italienska. Af de 260 nummer, som den fullständigare italienska katalogen upptog, äro de 165 bevislisligen nu befintliga i Eremitaget samt några andra kejserliga museer, och om ett bland numren finnes i katalogen följande dyrbara anteckning: Grupp af en död gosse på ryggen af en delfin, som fattat hans hår med munnen, Verk af Lorenzette från Bologna, efter en teckning af Rafael från Urbino, ett af de bästa moderna skulpturalster, af beundransvärd skönhet, fordom tillbörigt baron Bre teuil, Malteser-ordens ombud i Rom. Gruppen framställer en företeelse, som den yngre Plinius tänkt sig i något af sina verk ). Detta är i hufvudsak hvad den lärda uppsatsen innehåller, till hvilken vi få hänvisa dem, som önska ännu flera bevis för gruppens identitet. Vi kunna emellertid ytterligare nämna, att förf. framhåller som inre kriterier en på ett utomordentligt sätt framträdande Rafaelisk stil i kompositionen samt en mjukhet och en finhet i detaljer, hvarigenom detta alster bör betraktas som ett värdigt motstycke till en i Santa Maria del Popolo i Rom befintlig bild af profeten Jona, hvilken är tecknad och modellerad af Rafael, ehuru äfvenledes huggen af Lorenzetto, Den dyrbara delfipgruppen är utförd i carrarisk marmor och polerad enligt samma förfarsnde, som brukade användas i Italien från Renaissancens tid ända till början af 19:de århundradet. Gossens gestalt är af något mer än naturlig storlek. Smärre restaureringar ha varit nödvändiga, hvilka naturligtvis utförts med all upptänklig omsorg. Grupo ren är medelst ett rörligt kopparstift fästad vid en rund piedestal af grå marmor, hvilken antagligen redan från första ögonblicket tillhört konstverket, ehuru den, så väl som det hela, redan före ankomsten till Petersburg tyckes undergått någon reparation. Slutligen påpeka vi, att marmorgruppen i de allra minsta detaljer och ursprungliga bristfälligheter öfverensstämmer med gipsafgjutningen i Dresden, samt liksom denna gör troligt, att man här har inför sig Rafaels första försök i bildbuggarkonsten, hvilket visserligen i det yttre utförandet må ha varit till största delen anförtrodt åt Lorenzetto, men dock i det väsentliga bär den store mästarens prägel, — Romanen Sjöofficeren af H. v. Trolle bar blifvit öfversatt på tyska språket och lofordas på det högsta af den tyska litterära tidskriften Europa. Der Seeofficier af H. v. Trolle är — vttrar ranaensenton —