Aftonbladet – 25 januari 1873, sida 3

synons underbara skickelse, som fört honom c till en plats... Mera kunde jag ej höra förl den oefterrättliga grannen till venster. Jaglg fortsätter om ett par dagar. HH. H. lc Z i — g — LITTERATUR-TIDNING. oh Innebåll: Nilsson, Bronsåldern. — Dansk afhandling om Gluntarne,. — Ett skulpturverk af Rafael. — Litteraturoch konstnotiser. Bronsåldern af Sven Nilsson. Tredje upp-l1 lagan, omarbetad till ett försök i Brons-N ålderfolkets historia i Skandinavien. Förrali afdelningen. Med ett stort antal i tex-): ten införda figurer. (Lund 1872. 31! rår rmt.) 1 Genom denna nya upplaga, hvars första l( häfte utkom för kort tid sedan, har denl: snart 86-årige författaren gifvit ett nytt be-l: vis på den outtröttlighet, med hvilken han j: arbetar på sitt fält ännu vid en älder, som lj: endast få äro nog lycklige att uppnå med! så oförminskade kroppsoch själskrafter som : han. Det nu utkomna häftet är förra afdelnin1 gen af en i vissa delar omarbetad tredje upplaga af författarens under åren 1862—64 I: senast utgifva verk om Bronsåldern. 1 De åsigter, som prof. Nilsson i detta ar-l bete med så mycken skicklighet och så mycken vältalighet förfäktar, äro hufvudsakligen, att : de vackraste, med spiraler och andra smak-l1 fulla sirater prydda och om en ovanligt stor ; konstfärdighet vitnande bronssakerna höra l: till den äldsta delen af Skandinaviens brons ålder; att således dessa arbeten, och den nordiska bronskulturen öfver hufvud, ickel( kunna tillskrifvas en sjelfständig, af främ-l mande inflytande fullkomligt oberoende ut-: veckling af Nordens inre förhållanden, utan ( att den nordiska bronskulturens källa måste j: sökas i Orienten, Och i dessa åsigter in-t stämma säkerligen alla fornforskare i Skandinavien. ; j Den enda punkt, om hvilken det ännu finnes skiljaktiga meningar, är frågan om den väg och det sätt, hvarpå kännedomen om bronsen kommit till Norden. Prof. Nilsson : är, såsom vi alla torde veta, lifligt öfvertygad om, att Fenicerna ien mycket aflägsen forntid inträffat i Skandinavien och hit medfört den första bronsen. Århundradet när detta skedde kan ej bestämmas, men sannolikt var det under förra hälften af andra ärtusendet före Kristus. Fenicerna skulle hafva kommit hit sjövägen, sedan de förut koloniserat vestra Europas kuster. Särskildt fäster prof, Nilsson mycken vigt vid de rika minnen från bronsåldern, och såsom han anser från de feniciska kolonierna, som blifvit anträffade i Irland. Andra forskare äro deremot af den åsigt, att bronskultnren emåningom banat sig väg öfver Europas fastland till Östersjöns kuster, och att man således bör rikta blicken åt sydost, om man vill söka spåren af den väg, på hvilken en gång den första bronsen kommit till Norden. Ett skäl till denna åsigt, som äfven är vår, torde kunna finnas deri att några med vår äldsta bronsålders arbeten öfverensstämmande bronssaker icke blifvit anträffade i irland eller de andra trakter af vestra Europa, som eniigt prof, Nilszons teori skulle hafva blifvit koloniserade af fenicerna nyss innan dessa framwträngde till Skandinavien. Men om våra äldsta bronser verkligen blifvit hit införda af fenicerna, borde vi naturligtvis kunna vänta att finna samma broneer åtminstone lika talrikt i de länder, som ligga utmed den väg, på hyllken dessa arbeten kommo hit, och som voro betäckta med feniciska kolonier. Ett annat skäl till vår äsigt tro vi 0ssl! hafva deri, att många a? de i Ungern och ! tillgränsande länder funna fornsakerna erl! bjnda en öfverraskarde likhet med våra äldsta bronssåker. en likhet vida större än ji någon man hittills kunna uppvisa mellan :i ( j ( j dessa sistnämnda och fornsakerna i vestra Europa. I en under pressen liggande af-li handling, införd i Antiqvarisk Tidskrift för Syerige, hafva vi haft tillfälle att anställa några sådana jemforelser mellan do nordiska bropssakerna och dem från då pn-J: gersk-österrikiska länderga. j Men frågan om den väg, på hvilken brons-14 kulturen kommit till Norden, är, såsom vil: redan antydt. endast en af de många, soml: j j prof. Nilsson I sitt arboje behandlat, Han redogör der bland annat utförligt Tor de smycken, vapen och redskap för fredliga yrken, som genom ärtusenden blifvit bevarade l: från bronsåldern ända till vära dagar. Den berömde engelske fornforskaren sir John Labbock säger: ben icko minst yärdefulla delen af professor Nilssons arbete öfver bronsåldern är det kapitel, i hvilket han har befriat Pytheas minne från den fläck, af hvilken det under så lång tid och så orättvist vari fördunkladt. Ty nnderlt det vi alla äro angelågdb att göra rättvis! heder åt vår tids berömde resande, en Li vingstone, en Speke, eil Grant. böra vi el glömma deras föregångare, Pytheas var nemligen pn rogande från Marseille, som hesökte norra Europa omkring 350 är före Kristi födelse. Professor Nilsson lemnar äfven en öfverblick öfver de trakter af den skandinaviska haifön, der bronsåldersfolket bott, Dessa trakter äro i Sverige: Skåne, der minnena från bronsåldern äro talrikast, Blekinge, Småland, Östergötland, Halland, Bohuslän och Westgötland. Man skulle kunna tillägga: vissa delar af Wermland, Nerike och provinserna kring Mälaren. Afven i Norrland, Finland och norra Norge har man funnit spridda minnen från nämnde tid; och sådana minnen äro ganska talrika i södra Norge. E Sådant är det hufvudsakliga innehållet af detta berömda verk Framtida forskni -— nd LA