esse -— KE Vane spärrade upp ögonen. Det can ej gerna vara möjligt, skrat Om ni kände henne så väl som gt Jag tror mig känna henne pättre, sir. Verkligen! Men tänk ds till exempel 0å hennes godhet mot mig -— en fattig ståccare som jag! Bevars, sir! Litet blflighet är en billig Tara. Höflighot, mina frr,? Hon har ju räddat Nå från förtviflan, — kanske från hungers2 Så sorgligt! Ja, i sanning, sir, ni såg I. ni såg ut som — Det är ju skamligt, att ni skall behöfva — ni som är poet! I detta ögonblick stod någon utanför fönrstret till trädgården och såg på dem, men drog sig obemärkt tillbaka, Det var sir Charles Pomander, som hade kommit i den ädla afsigten att för hustrun framställa mannen i hans rätta dager och draga fördel af hennes harm och förtviflan, Men då han fick se Triplet, räknade han genast ut att en sådan pratmakare ej kunde vara i hennes sällskap en fjerdedels timme utan att berätta henne allting, och detta kunde vara likaså bra för honom, Han uppsköt derföre gina meddelanden och ströfvade omkring i närheten af matsalen. Triplet rättfärdigade baronetens goda tankar om honom. ; Utan nägon egentlig anledning underrättade han mrs Vane att den älskvärda damen skulle sitta för honom — han skulle måla hennes porträtt. En ny uppmärksamhet af Ernest! Så god han var, och så elak och otacksam hon varit! Hvad är ni äfven målare? frågade hon. Jag målar allt — från en inkörsport tilk ett historiskt bataljstycke, min fru. (Forts.