Aftonbladet – 21 januari 1873, sida 2

Det lagförslag rörande de konstitutionolla frågorna, som i Frankrike utarbetats af trettiomannautskottets första subkomite och för hvars innehåll vi redan förut i korthet efter ett telegrafiskt meddelande redogjort, är i sin helhet af följande lydelse: Nationalförsamlingen, som förbehåller sig oförkränkt den konstituerande makt. som tillhör henne, men vill införa förbättringar i de offentliga makternas attributer, dekreterar: Art. 1. Republikens president kommunicerar sig med församlingen genom budskap, som uppläsas från tribuneu af en minister. Likväl skall han blifva hörd af församlingen, när han finner det nödvändigt och sedan han genom ett budskap underrättat henne om denna afsigt. Vid ett tillfälle, då presidenten vill taga ordet, suspenderas diskussionen efter budskapets mottagande. Republikens president skall höras följande dag, så vida icke genom en särskild votering bestämmes, att han skall höras samma dag. Sammanträdet upplöses, sedan han blifvit hörd, och diskustionen återupptages först vid ett senare sammanträde. Öfverläggningen eger rum i republikens presidents frånvaro. Art. 2. Republikens president kungör lagar, som kräfva skyndsamhet, inom tre dagar och andra lagar inom en månad efter voteringen i församlingen. Inom en betänketid af tre dagar, då det är fråga om en lag, som icke är underkastad tvenne läsningar, har republikens president rättighet att genom ett motiveradt budskap begära en ny öfverläggning. I fråga om lagar, som äro underkastade formaliteten af trenne läsningar, har republikens president rättighet att efter den andra behandlingen begära, att deras uppsättande på dagordningen till tredje behandlingen uppskjutes på en månad. Interpellationer kunna endast ställas till ministrarne och icke till republikens president. Art. 3. Efter nationalförsamlingens upplösning skall den lagstiftande makten utöfvas af två kamrar. Ett af Eagåne Tallon, en deputerad af högern, framstäldt ändringsförslag är at följande innehåll: Art. 1, Under den månad, hvilken föregår den dag, nationalförsamlingen slutligen bestämmer för sin upplösning, skola åtgär der vidtagas för upprättandet af en öfre kammare. Art. 2. Nationalförsamlingen skall be stämma sättet för öfre kammarens bildande, långvarigheten af dess mandat och dess funktioner samt dess förhållande till den verkställande makten och den nya försam lingen. Art. 3. Till dess denna organisation blif vit genomförd skola republikens presidents förhållanden till nationalförsamlingen modifieras på följande sätt. Ingen diskussion, i hvilken republikens president tager del, må omedelbart efterföljas af votering. Församlingen skall uppskjuta sitt afgörande till nästa sammanträde, då hon skall öfverlägga i republikens presidents frånvaro. Art. 4, Emellertid skall republikens pre sident genom ett suspensivt veto kunna mot sätta sig ett af nationalförsamlingen fattadt beslut före dess kungörande. Art. 5. Republikens president och mini strarne äro ansvarige, hvar och en i hvad honom angår, för regeringens och admi nistrationens alla handlingar. Art. 6. Lagen af den 31 Augusti 1871 skall fortfarande tillämpas i alla de punk ter, som icke stå i strid med ofvanstäende stadganden. Vid trettiomannautskottets sammanträde den 14 Jan. yttrade sig Thiers i ett två timmars tal om dessa förslag. Han anslöt sig hufvudsakligen till Tallons. Den arti kel i båda förslagen, som rör upprättandet af en öfre kammare, berörde han endast : korthet. Han yrkade, att denna kammare skall vara konstituerad, åtminstone två må nader före den nuvarande församlingens upp lösning, äfvensom att den verkställande mak tens mandat skall förlängas med minst sex