Aftonbladet – 20 januari 1873, sida 2

gydchak. Deras antal sades uppgå till 13,000 man. De vänskapligt sinnade kirgiserne, hvilkas hästar och boskap bortröfvades, fördrefvos öfverallt. Många af dem grepoa, och många andra vacklade i sin trohet, om de icke rent af blefvo förrädare. De mest energiska åtgärder hade redan vidtagits i Irghiz och Orenburg, men antalet af disponibelt manskap var ringa, och vintern närmade sig redan. Vid samma tid erhölls em depesch från Orsk, att till följd af det oroliga tillståndet på steppen inga underrättelser hade anländt från Taschkend på sex dagar. Äfven i det omedelbara grannskapet af Orenburg är öfverallt rörelse på steppem och flere fall af plundring och dräp ha egt rum till och med så nära staden som vid generalguvernörens sommarresidens på mellersta stranden at Uralfloden. Denna oroande underrättelse påskyndade regeringens öfverläggningar, och hennes planer ha hastigt kommit till mognad. Det: bar nu beslutits att dela expeditionstrupperna på tre kolonner, af hvilka en skall rycka ut från Krasnowodsk, en från Orenburg och en från Taschkend eller snarsre från fästet n:r 1 vid Sir-Darja. Den styrk, som rycker ut från Krasnowodsk, skall bestå af omkring 4000 man, med inbegropp at två regementen kosacker, och 20 kanoner — alla hemtade från Kaukasien. Det föreslogs i början att denna styrka skulle kom-menderas afstorfursten Michael personligen; men det säges nu, att en af generalerne i Kaukasien skall föra befälet öfver densamma. Öfverbefälet är uppdraget åt general Kauftmann. De talrika rekognosceringar, som utsändts, visa, att vägen från Krasnowodsk till Khiva ingalunda är så svår eller sä, farlig som man först trodde. Det detache-ment, som rycker ut från Orenburg, skall bestå af 2000 man och 10 kanoner och skall anföras af general Verefkin, öfverbefälhafvare öfver de uralske kosackerne. Detskall i första ramwet skydda och nnderstödja fästena vid Emba och så vidt möjligt hinära det khivanska kavalleriet att falla Krasnowodskexpeditionen i ryggen samt hälla det kirgisiska oserBdet lugnt. Om passagen är fri, skall denna styrka rycka fram mot Khiva på den gamla karavanvägem från Staro-Embiusk. General Kauffmanns: stridskrafter bestå af 3000 man och 10 kanoner och skola rycka fram från någon punkt idetryska Turkestan. Emedan detär Rysslands politik att icke oroa Bokhara utan bibehålla ett godt förstånd med denna stat, måste man undvika att passera dess omr råde och i stället kringgå detsamma. Den ursprungliga planen var att gå öfver öknen vid Kizil-kum och att passera Oxus i närheten af Machmet-Serai; men som, Båvidt man känner, istet vad finnes derstädes, skulle denna operatior vara åtföljd af ansenlig fara, och en pontonattixalj måste medföras. På samma gång skulle man riskera ett anfall i flanken från Bokhara, ehuru max skulle göra allt hvad man kunde för att förmå emiren att bålla sig stilla Det har derför beslutits, att general Kaufimsor skall rycka ut från fortet p:r 1 genom deu mera säkra landsträckan invid sjön Aral. Detta är i sjelfva verket att förlägga basen för denna kolonn till Orenburg, emedan alla förnödenheter för armen måste komma derifrån och från Samara. Så snart dess kor lonner mötas, skall general Kauffmann mottaga öfverbefälet. Tvenne nevöer till kejsaren, storfuarsten Nikolaus Konstantinowitsch och hertigen af Leuchtenberg, skola ätfölja general Kauffmann såsom adjutanter. De tre expeditionerna skola till att börja med vara heit och hållet oberoende af hvarandra. De skola föra med sig ammunition och lifsmedel och allt hvad de behöfva. Med så talrika och väl utrustade trupper kan regeringen icke annat än räkna på en skyndsam seger öfver de hårdnackade khivanerne, ehuru desse visserligen äro vida segare fiender att ha att göra med än Bohkaras eller Kokands trupper någonsin voro. Emirer af Khiva säges ha begärt hjelp af turkiske sultanen såsom alla mohammedaners beskyddare, men det tros, att hans försök genast blifvit tillbakavisade, I alla händelser märker man här föga af den mohammedanska enheten, Myndigheterna lita på, att mohammedanerne i allmänhet äro ganska nöjde med vår styrelse och känna sig så mycket friare och lyckligare, som äfven de religiösa och sociala traditionernas stränghet under henne minskas. Det finns derför intet skäl att antaga, att de mellan-asiatiska befolkningarna skulle önska återvända till siax emirerg och khaners vexationer och tyranni, och det är påtagligt, att ett starkt ryckt parti uppväxer i grannstaterna. Men dessa folk äro på samma gång mycket rörliga och obeständiga, och det är svärt att säga, hvad en verksam moiammedansk propaganda i förening med ett svärt nederlag för våra ;yupper skulle kunna Astadkomma. Det gif yes till och med några, som påstå, avt sjelfva miläketen I general Kauffmanns styselse gör oss föraktade och hatade af möammedanerne och att vär framgång skall blifva vår olycka. Men detta är äsigter. som jag icke nu har ntrymme att olskutera, Den enda sak, som i sjelfva verkev oroar ss, är penningfrågan, ty våra mellanaswtiska besittningar ha nästan blifrit ett annat Algeriet. De nödvändige civile embetsmän ich de 30,000 man militär, vi der redan vålla, kosta oss årligen fyra millioner rex vel mer än inkomsterna. Hvad skall detta blifva, när vi anuektera en annan provins, om, så vidt vi kunna döma, skall blifva nycket svårare ett behålla, och som kanske ommer att erfordra dubbelt så stora utgiler? Vidäro ha vi kostnaderna för exy ediionen, som kormer att tungt drabba vär edan betydligt uttömda skattkammare. Dow kade handel, vi få, kommer köpmännen till ;odo, men icke den skattskyldige eller skatt