Aftonbladet – 18 januari 1873, sida 3

BVMNG UCLINdU avL ALVCU 12 MUCH allbsLa per rioden eller stenåldern skarpt utstakad i tvenne afdelningar. På grund af sjelfständiga forskningar och flera lyckliga fynd anser förf. för sin del detta särskiljande ej rätt välbetänkt. Vi skola söka att i hufvudsak antyda hans argumentering. Enligt delningsteorien skulle icke endast de numera under namn af Kjökkenmöddinser allmänt bekanta arkeologiska fyndorterna i Danmark tillhöra en äldre period af stenåldern, utan dit skulle äfven räknas le först under senare åren tillbörligt observerade kustfynden, i Danmark och Skåne, likaledes innehällande groft och ofullständigt utarbetade redskap. Till den yngre stenbidern borde deremot hänföras de mera fulländade och prydligt slipade flintverktysen. Teoriens motståndare vilja i de mer eller mindre omsorgsfullt arbetade formerna endast se olika sidor eller uttryck af samma kulturtillstånd, och de stödja denna sin åsigt på iakttagelser, som synas ådagalägga att båda slagen redskap blifvit samtidigt tillverkade och begagnade. Åtskilliga dylika jakttagelser anföras af frih. Kurck, bland hvilka den senaste och kanske märkligaste förskritfver sig från Sofiero, nuvarande konungens landtställe vid Helsingborg. Unler odling och planering derstädes de sist förflutna åren har netmligen påträffats en mängd fornsaker från stenåldern, befintliga sluttningar och dalgångar vid stranden, en den fullständigaste typsamling af alla stenålderns former, hammare, knifvar, slipstenar m. m., från de så :kallade äldre till alla slag, som ansetts tillhöra de yngre. Ingenstädes har den ena eller andra gorten blifvit funnen hvar för sig, utan alla än här, än der. spridda under jordytan; deras samtidiga begagnande af ett försvunnet slägte göres sålunda åtminstone ganska anagligt. I korthet uttryckt är artikelförfattarens åsigt den, att de prydligare redskaperna användts som ett slags praktexemplar jemte de mindre ansenliga. Hade stenildern utvecklats så, som man velat påstå, att nemligen arbetssättet af vapen och redskap undergått en mycket stor förändring, så borde enligt författarens öfvertygelse de enklare, mera primitiva formerna blifvit alldeles utträngda af de fullkomligare, hvilka således uteslutande skulle igenfinnas vid öfvergången till bronsåldern, något som smellertid icke kan sägas vara fallet. Att yndomständigbeterna alltför länge blifvit förbisedda, under det de i rader efter storlek och form ordnade ;fornsakerna i samlinsarna vuxit till tusenden; eger förf. utan ;vifvel i aila händelser rätt att betona. Föratom frågan om stenålderns delning, som i Sverige hittills icke varit föremål för strid eller kritik, men äfven för vårt land cke saknar sitt särskilda intresse, afbandas i förf:ssynnerligen läsvärda uppsats, som lustreras af åtskilliga upplysande träsnitt, stt både ovanligt och ganska betydligt fynd, hittills icke i sin helhet beskrifyet och i många fall påminnande om .de fyad som anräffats i Schweiz i förening med -de så nycket omtalade pålbyggnaderna, Vid Näsbyholm i södra Skåne företogs nemligen för nägra år sedan en så betydlig sänkning af len invid hutvudgården belägna sjön, att af densammas hela rymd — omkring tusen tunnland — blott en helt obetydlig vattensamling qvarstannade på det djupaste stället ft den i allmänhet grunda sjöbottneh. Då lenna hunnit så uttorka, att utdikning kunde begynnas, gjordes på ett ställe, 3.å.400 alnar från stranden, det märkliga fyndet af fiskkrokar af ben, andra redskap af samma ämne och äfven af flinta, bitar af lerkärl och ben af olika djurslag, mer och mindre väl bibehållna, allt inom en omkrets af måhända ett fjerdedels tunnland. Pålar voro ej till finnandes, åtminstone ej af påtagligt hög ålder, men åtskilliga omständigheter göra dock antagligt att byggnader ofvan vattenytan här en gång varit-anlagda. Vi få nöja oss med denna sammanträngda exposå af författattarens grändliga och underhållande uppsäts, för stt medhinna omnämnandet af hvad som för öfrigt inryms i häftet: ätskilliga anteckningar om skånska herresäten, af tidskriftens utgifvare hopsamlade dels-i. Stockholm i riksarkivet och riksbibliotekets manuskriptafdelning, dels i Malmö länsarkiv, Det är i synnerhet om Knutstorp, Tycho Brahes fädernegods i Söderåsens skogsbygd, hr Weibull lyckats taga redapå en och annan notis, karakteristisk för den nyssnämnde berömde egaren eller för tidehvarfvet och det på 1600-talet brinnande hatet mellan danskar och svenskar, Liksom Uranienborg och Stjerneborg på ön Hven äro endast tomma namn, så letar vandraren på Knutstorp förgäfves efter något yttre minne af den man, som spridt en så stor glans öfver Norden. Ännu i början af förra århundradet, trots -alla förödelser, fanns dock ett och annat qvar, som påminte om den-forne verldsberömde egaren. Så omtalas i en anteckning i v. Engeströmska handskriftsamlingen att ännu 1729 reste sig i Koutstorps trädgård en stenstod, på hvilken lästes -en i tidskriften anförd latinsk inskrift, hvarur främgäår, att Tycho Brahe de Knudstrup lät år 1590 på gin bekostnad påbörja och fullbordade 1592-denna pappersqvarn med alla byggnader ochfiskdammar, Ungefär vid samma tid, som han anlade pappersbruket på Hven för tillverkning af det papper, som behöfdes vid utgifvandet af håns skrifter, anlade han sålunda ett dylikt äfven vid fädernegården, jemte det han uppförde ett verk för pergamentberedning, allt upplysningar, som i och för sig kunna synas obetydliga, men dock ega sitt obestridliga värde som bidrag till kännedomen om den snillrike mannens outtröttliga verksamhet. Någon utförlig skildring af Knutstorp, sådant det var i Tycho Brahes dagar, har ej blifvit bevarad, men vid pass. femtio år senare meddelades: en sådan, ännu -bibehållen, af den svenske kommissarien G. Tanbenfelt, .som.på Knutstorp verkställde Karl X:s order om .seqvestrering . af gods ide skånska landskapen. Ur.denna itidskriften meddelade beskrifning låva vi några för Skerbrukets dåvarande ståndpunkt. rätt. karakteristiska uppgifter. Ängen, heter det, är god och der bergas årligen mellan. 550 och 600 lass hö. -Akern ligger på ena sidan om gården och på temligt afståndifrån den. AR 0 2 ARA AR ÅR I BR RR