Aftonbladet – 18 januari 1873, sida 2

För öfrigt hafva de fyra reservanterne:; rån hvarandras ganska afvikande åsigter.! trefve Hamilton, som tror att sen under i issa omständigheter och för många lef-l; adsyrken tillfredsställande, ganska omfat-t ande bildning skulle kunna vinnas utanlf äsning af de klassiska språken eller utan!! tt hafva studiet af dem till grunds, önskar ollkomligt åtskiljande mellan de båda bildingslinierna och iaförande af fullständiga ffentliga läroverk uteslutande egnade åt len reala bildningen. För att bereda en öfrergång härtill, föreslår han att i de stäler, som hafva el!er erhålla tyenne fullstänliga elementarläroverk, det ena egnas uteslutande åt den klassiska, det andra åt den reala linien, med de ändringar i hvarleras undervisningsplan, som befinnas önskvärda och endast på detta sätt blifva möjliga, På sådant sätt skulleman inom få år vinna en erfarenhet, på hvilken läro verkens fullständiga reorganisation med trygghet kunde byggas. Generaldirektören Berlin byser den öfvertygelsen att det tyska språket, om det vid andervisningen med samma omsorg behandlas som det latinska, förmår lemna lika goda resultat med afseende å lärjungens förståndsbildning och önskar på grund deraf icke allenast att bibehålla tyskan såsom första språk vid våra elementarläroverk, utan äfven att det, med uteslutande vt andra lefvande språk, användes för båda linierna åtminstone i läroverkets tre lägre klasser. Till ett i det närmaste likartadt förslag kommer hr Kolmodin, hvilken skarpt kritiserar majoritetens förslag i flere punkter, på den grund att riksdagens framställningar dervid lemnats å sido. I nu förevarande fall föreslår han att undervisningen inom de tre första åren skulle omfatta för båda linierna verkligt gemensamma läroämnen, bland hvilka ett modernt lefvande språk — tyskan — borde ingå, och att skilsmessan skulle taga sin början med fjerde klassen, der latinet inträdde för den klassiska och engelskan för den reala linien. Grundligast behandlas frågan om vigten af språkbildningens grundåläggning genom studiet af ett för båda bildningslinierna gemensamt språk af domprosten Linder, som dervid kommer till den slutsatsen, att till grundläggande språk kan väljas antingen latinet eller fornnordiskan, Och yttrar han i detta afseende: För närvarande synes mig nemligen intet annat sätt för det allmänna läroverkets inrättande vara att välja än ett, som är i väsentlig öfverensstämmelse med det af komiten föreslagna. — — — Men fornnordiska litteraturen, en gång till läsning införd vid våra elementarläroverk, skulle af sig sjelf i sinom tid befordra fornnordiska språket till den plats vid elementarläroverket, der enligt komitens förslag latinet nu befinner sig. En utveckling af här i fråga varande förhållande i sådan riktning vore ock efter min åsigt något, som skulle blifva för vår nationella odlings framtid synnerligen välgörande och i sin mån betryggande. Söker man i detta fall på den plats, som tillkommer latinet eller fornnordiskan, insätta något af de främ mande lefvande språken, begår man i min tanke lika mycket det felet att gifva ett i öfrigt lofvärdt bildningsmedel en i sig sjelj öberättigad betydelse för vår nationella kul tar, som man förgäter att lyssna till de goda råden af den erfarenhet, hvilken ex perimenterandet med moderna språk til grundläggningsämue vid våra elementarlä roverk redan i tillräckligt rikt mått skänkt oss. Han föreslår derför att vid bestäm mandet. af lärokursen i modersmålet föl sjette och sjunde klasserna det tillägg skulle göras, att stycken af fornnordisk litteratui jemte norsk och dansk der skola läsas. Vi taga härmed farväl af komiterades förslag, hvaraf vi ej ansett oss böra verk ställa någon vidlyftigare granskning, då mar väntar att frågan snart åter skall komm: på tal vid framläggandet af ett annat a regeringen uppgjordt förslag, hvilket v hoppas bättre än det förevarande må fylls de fordringar, vår tid och vårt folk ha rät att ställa på ordnandet af vårt offentlig: undervisningsväsen.