Aftonbladet – 17 januari 1873, sida 2

Ack, sade Triplet, detta öfvergår all konst, till och med komediens, Gör det? sade aktrisen lugnt. Det är inte en komedi-fru, det här, marama? sade Lucy. Brukar frun någonsin gråta, frun som är så vacker ? Nej, naturligtvis aldrig, sade miss WofÅngton, men det låg ironi i tonen. Men komedier, det är att gråta, fortsatte Lucy förtroligt. Pappa gret hela tiden medan han skref den här. Triplet blef eldröd i ansigtet. Tyst, harna, sade han; jag gret bara i glädje. Hustru, våra barn ha alltför stor frihet att tala. De lägga sig 1 allting och kritisera sin egen far.s Onaturliga affödals skrattade miss Woffington. Och när de få något i sitt hufvud, skulle into en gång Sokrates sjelf kunna taga det Asfur. I dag till exempel påstodo de, att de höllo på att svälta ihjäl. Och det gjorde vi också, sade Lysimachus, innan engeln kom och djefvuten gick efter pastejer. Se der — se der! Ni skall tå se att vi inte få den iden ur deras hufvuden — Förrän de få-en annan id6 i sin mage, sade miss Woffington och lade ett stort stycke pastej på Roxalanes tallrik. Detta och den blick, hon kastade på mrs Triplet, gjorde slut på denna goda, men något tungsinta persons dysterhet. Hon brast i skratt, satte handen för munnen och sade: Jag ber om ursäkt — jag kan sannerligen inte hjelpa det.