Aftonbladet – 17 januari 1873, sida 2

Detta väckte naturligtvis barnens hög ljudda munterhet, Nälen är borta — barnet dödt — huse uppoch nedvändt — pappa kastar Woffing ton utför trapporna -hon går sin vägs med ett ansigte så långt och bedröfigt son visst folks komedier — inga namn — och ropar; frigka, goda apelsiner! Barnen skrattade så de skreko, uton Lucy, som helt allvarsamt sade till modren Mamma, den här frun är mycket lustig. Du blir lika lustig du en gång, när du får lika bra betaldt för att vara det. Detta var en qvickhet som just slog ar på Triplet, som hörjade skratta så häftigt Su pattejen, hvaraf han hade munnen full så när fastnat i halsen, Käre James2, sade hans hustru, sorg set varnande, James 283 upp. Min hustru är ett förträffligt frontim mer sade han till miss Woffington; mer med ett stort fel. Åh, Jamen,s Jo, mitt hjerta. Detpgör mig ondt, Jane men du har ingen känsla för det humori stiska; nej, inte mer än en katt. Hvad, sade miss Woffington, skratta: hon inte åt er komedi? Nej, hon skrattar åt ingenting.Försök med en af era tragedier, mir g08se. Jag försäkrar dig, James, sade der stackars beskedliga hustrun, att om jag into skrattar, så är det inte af brist på goc vilja. Jag brukade skratta mycket hjert ligt förr, tillade hon, men på de sistö två åren har jag inte skrattat. Jaså, sade miss Woffington, åå skall ni bara skratta, uu i två år, i stället.