Aftonbladet – 16 januari 1873, sida 3

— Svenska slöjdföreningen sammanträdde i går afton för att afgöra nägra ordningsfrågor. Sä tillkännagafs att kungörelse om ansökningar till resestipendier af Wallmarkska fonden redan under denna månad kommer att offentliggöras, alltså ett par månader tidigare än vanligt, och detta med anledning af verldsexpositionens i Wien öppnande den 1 instundande Maj, till hvilken man antagit att blifvande stipendiater i första rummet skulle önska begifva sig. Vidare tillkännagafs, att bifall blifvit tillstyrkt till de ändringar i föreningens stadgar, som af major Adelsköld vid ett föregående sammanträde blifvit genom motion föreslagna, afseende ett lämpligare sätt för val af ledamöter. Utlåtandetiämnet, som upplästes, blef bordlagdt till nästa sammankomst. Sekreteraren redogjorde härefter för första utskottets åtgärder i afseende på ordnandet af konstindustrimuseet, i sammanhang hvarmed omnämndes, dels åtskilliga nyligen aflemnade gåfvor till detsamma, dels att det nu fått särskild lokali huset n:r 48 Klarabergsgatan två trappor upp, der intresserade hvarje dag kl. 11—12 hafva tillträde till samlingarne, dels slutligen att amanuensen Upmark och frih, L. G. Manderström, hvilka erbjudit sig att utan lön vid museet tjenstgöra, blifvit an: tagna, den förre till konservator, den senare till amanuens, Till revisorer valdes rådman Ulrich, juveleraren Carleman och kamrer Holmström och till ledamöter af föreningen: amanuensen Upmark, bruksegaren K. Michaelson på Schebo, possessionaten H, Zetterberg, ingeniör H. Asplund, skogsinspektörerne H. Grahl och Kjellerstedt, jägmästarne A. Cnattingius, E. Hemberg, Holmertz, J. Arpi, E. Lindholm, O. G. Göthe, C. Degerman, bruksegaren P. G. Tamm på Elfkarleby och kammarherren Liliestjerna på Eka, Hvad som egentligen samlade intresset under denna sammankomst var ett kort föredrag af professor L. Dietrichson i sammanhang med förevisandet af afgjutningar utaf det g, k. Hildesheim-fyndet. . Dessa afgjutningar i metall, särdeles fint utförda, ha som bekant blifvit skänkta hit af intendenten Magnus i Berlin. Sedan hr Dietrichson såsom inledning, bland annat, erinrat om, dels att romerska silfverkärlens former och ornering rönt en stark påverkan af grekiska förebilder, dels att romarne tillverkade särskilda kärl, som uppställdes på en bred list utefter väggarne enkom för att pryda boningsrummen, ett bruk så allmänt, att Plinius särskildt anmärker, att Rom ut märkte sig för ea mycket stor och allmän lyx af konstarbetade silfverkärl, omnämn: de han de tid efter annan gjorda större fynden af samlingar utaf sådana kärl, hvilka fynd, jemte den beundran de hos konstvän nen måste väcka, gifva en föreställning om det allmänna bruk, som sädana dyrbara kärl hade i det romerska hushållet. Det fynd, som nu var i fråga, gjordes 1868 i närheten af staden Hildesheim af några soldatur, hvilka varo sysselsatta med att uppkasta en skottvall, Omkring 9 fot under jordytan stötte de med spaden mot ett uppoch nedvändt större kärl med kittelformig botten, men högre och mer hop: dragna sidoväggar, liknande en urnas. Inuti detta kärl, som begagnats till vinblandare eller någonting motsvarande våra bålar, fanns en hel mängd andra kärl för plika behof inom hushållet.