Aftonbladet – 15 januari 1873, sida 2

sägande fraser. Kom ihåg att jag är det konstlades gudinna. Nedlåt dig aldrig till täflan med mig och verldens Pomandrar. All småaktizhet gör er alltid narraktig i mina ögon. Och jag är qvinna. Jag måste älska den som är mig öfverlägsen — låt ditt hjerta ligga öppet för mitt öga. Sielfva ljuset är inte herrligare än den uppriktige mannen, hvars innersta tankar kunde ligga i öppen dag. Ock, frukta ej att du inte blir mig öfverlägsen, dyre vän, ty Hos mig måste ärlighet och heder strida mot mitt fordna lifs och mitt yrkes vanor. Var uppriktig och naturlig, och jag skall älska dig, och välsigna den stund din kärlek värmde mitt kyliga, konstlade lif. Och Ernest! sade hon, och såg på honom med ögon, hvilkas eld smälte till ömhet, medan hon talade, var min verklige vän. Träd emellan mig och frestelserna af ett obeskyddadt lif — ett tomt bjertas besinningslöshet! Han föll till hennes fötter. Han kallade henne en engel. Han sade att han var henne ovärdig, men att han skulle försöka att blifva henne värd. Han tvekade ett ögonblick och sade sedan, nästan darrande: Jag vill vara uppriktig och redlig. Vore det inte bäst att jag sade dig det? Skall du hata mig, om jag gör dig en bekännelse! Jag skall hålla af dig — o, mycket mer! Då vill jag också bekänna — O! säg mig inte att du har älskat någon. före mig! Jag kan inte uthärda att höra det ! utropade denna nyckfulla varelse. Den andra svaga varelsen behöfde ej mera, Jag ser tydligt att jag aldrig älskat någon annan än dig, sade han. Låt mig höra detta, endast detta! ut