Aftonbladet – 14 januari 1873, sida 3

och kläders anskaffande, på undervisning åt sina barn eller på ålderdomens betryggande, lyckliga ut? Härpå kan jag svara med ett bestämdt nej. Det låg något liknöjdt och frånvarande i hela deras Väsende, och de syntes mig mera likna martyrer än af frid och lycka omgifna menniskor. De hafva äfven tvifvelsutan redan funnit huru opraktiska och outförbara deras sociala teorier äro, och ingenting kan väl bättre lägga detta i dagen, än den omständigheten, att kolonien på 17 år, trots de stränga lagarna rörande giftermål, icke tillvuxit med mera än en person, ty den räknar nu endast 70 medlemmar. Och de ursprungliga stiftarne, som ännu qvarstå, hafva icke ens den tillfredsställelsen, att koloniens egna barn varit trogna, ty utskickade af det verkställande utskottet att fullborda sina studier vid når got universitet i Amerika eller Europa, har flertalet af dem efter några års vistelse utom kolonien förklarat, att de icke vilja lemna den yttre verlden. Det är sålunda till största delen nyfikenhet och armod, som rekryterat de glesnade lederna af de män, som, när de lemnade Frankrike. umgingos med den djerfva tanken att i den gamla verldens ställe skapa en ny. Det var som en sten hade lyfts frön mitt hjerta, när jag kommit utom det lilla samhällets gränser, och när jag återkom till Corning och fick se intresserade, arbetande och förnöjda menniskor, lofvade jag mig sjelf att, hvad än måtte hända, aldrig blifva en medlem af den Icariska kommunen. H. P. S. När jag skulle afskicka detta bref, spred sig just kring staden med blixtens hastighet, att Horace Greely blifvit vansin nig och att hans tid tvifvelsutan är räknad. Ryktet har tyvärr bekräftat sig, och den gamle vilseledde mannen får nu med sitt förstånd och sitt lif plikta för sin svaghet att låta begagna sig såsom docka i nägra politiska arrangörers händer. Det förfärliga nederlag, han led vid valet, har blottat hela sanningen för honom, och slaget var hårdare än han förmådde bära, hvartill äf ven kom medvetandet att till en väsentlig del hafva förstört det stora och rättvisa an seende, som den af honom redigerade New york Tribune öfverallt ätnjöt. Från att vara landets första tidning, en plats som nu Newyork Times intagit, räknas den nu till 3:dje eller 4:de erdningen, och minskningen i dess upplaga har varit så stor, att någol motstycke dertill väl sällan förekommit inon journalistiken. De sista ord den gamle mannen yttrade, innan hans hjerna affekterades, lära hafva varit: The country is gone, The Tribune is gone and I am also gone! H. N.