Aftonbladet – 14 januari 1873, sida 3

Cest juste. Ni bör dela andras nöje. Tänk er då en romantisk varelse, som tillber er för er enkelhets skull! Min enkelhet!... Är jag så enkel, jag? Nej, sade sir Charles, mycket torrt. Han säger att ni ej är på er plats vid scenen, och han vill taga stjerhan ned från firmamentet och sätta den i en herdekoja. Jag är ingen stjerna, svarade Woffington, jag är blott en meteor. Och hvad tänker den mannen jag skall göra utan detta (hon klappade händerna) från min kära publiks tusen händer? Ni skall få detta (han smälde med läpparne som då man kysses) från en enda mun i stället. Han är ju galen! Hvad säger han mera? h, besinna er ej, uppfinn ingenting; jag skulle genast upptäcka det, och ni skulle blott skämma bort historien. Han smålog sjelfbelåtet. Jag skämma bort en historia! Nåväl då, han önskar bli er vän mer än er älskare och förhindra att man talar om er — ha, ha! — i stället för att just detta ökar er glans. Öch om han är er vän, hvarföre sägen ni honom då inte hurudan jag verkligen är och skickar honom hem till landet? Hon sade detta hastigt och med utseende af fullkomligaste allvar. Diplomaten föll i snaran. Det har jag gjort, sade han, men har vill ej lyssna hvarken till mig eller verlder eller sunda förnufdet. Jag tror verkliger det ej finnes mer än ett sätt att bli af me honom. Åh, det vore bra!Förtjausande! Jag har haft den äran at för edra fötter lägga en propos, som ni kan ske påminnar er. Ah, ja, ert sista bref, sir Charles, Jag