Aftonbladet – 14 januari 1873, sida 3

lifvad af denna tafla. Jag går genast hem oah skrifver en komedi. Vänta litet; det vore bäst ni lemnade tragedierna åt mig. Min allra nådigaste! Ni vill då läsa dem ? Hm! Jag skall tvinga den stackars di rektören att läsa dem. Men han vill inte taga emot dem. Det är bara första steget. Läsningen kommer gedan, om den kommer alls. Hvad har ni i det der grönå tyget? Åh — ah! ingenting — ingenting alls! För att säga sanningen är det ett djerft för sök att måla ur minnet, Jag såg er spela Silvia, miss Woffington; jag blef så tjusat deraf, att jag såg er hvarje afton. Jag tog edra anletsdrag med mig hem — förlåt min djerfhet — och resultatet blef denna svaga skugga af er personlighet, som jag ej vet om jag vågar visa er. Och han tog bort det gröna tyget. Hon rodnade, man såg tydligt att hon vår belå. ten. Mr Triplet hade verkligen rätt an gående detta porträtt. Jag skall sitta för er, sade hon. Ni skall finna det vara ett bättre yrke att måla tråkiga ansigten än att skrifva tråkiga tra gedier. Arbeta för andra menniskörs fåfän ga, icke för er egen; detta är den högst: konst. Och nu skulle jag önska att få m: Triplets adress: På omslaget till hvarje sorgespel, sva rade den mäångordige skriftställaren; ocl likaledes i kanten af hvarje sida, innehål lande någon särdeles lysande passage, ha jag omsorgsfullt präntat anvisningen på der bostad, som för närvarande är min, jemti I namnet James Triplet, målare, skådespelar och dramatisk författare; samt miss Wot fingtons ödmjuke och hängifne tjenare.