Aftonbladet – 13 januari 1873, sida 2

smsesidiga eftergifter, men det är äfven sä jh ert, att meningsskiljaktigheterna ännu ärojm nog stora för att göra fortsatta konferen-!k ser mellan de båda parterna nödvändiga. Me-jsi ningen var att subkomiten följande dag skulle t) meddela trettiomannautskottet resultatet afih sitt samtal med presidenten; men på den sistnämndes begäran beslöts, att man ickel skulle utsprida hvad som sagts ända tilljti dess antingen diskussionen med presidenten 2 blifvit uttömd, d. v. s. till dess man blifvitjb fullständigt ense, eller det också visat sig, att en sådan öfverensstämmelse var omöjlig. Hvad som gör sannolikt, att en försoning2a skall komma till stånd, yttrar Tines Pariskorrespondent, är att de deputerade åter-b kommit från sina julferier med den öfver-f tygelsen, att det nu inom landet rådande h lugnet förnämligast måste tillskrifvas denr opinionen, att ett godt förstånd eger rum0 mellan trettiomannautskottet och presiden P ten. Nästa möte mellan presidenten ochi8 första subkomiten skulle hållas som i går. s Det lär icke blifva det sista. Den andrajr subkomiten antog den 7 dennes enhälligtn principen om en öfre kammare, men utan att uttrycka någon opinion angående sättet 9 för dess bildande. Detta afgörande kommer f icke att i någon märkbar mån påskynda den d första subkomitns arbete. : Vid nåtionalförsarslingens sammanträde ln den 7 dennes tillkännagaf hr Belcastel å sina egna och flere medlemmars af högern vägnar afsigten att framställa en interpel-r lation rörande hr Bourgoings afgång såsom d franskt sändebud hos påfven. Hr Dufaured anmärkte, att utrikesministern Remusat var ! sjuk och att frågan derföre för ögonblickets icke kunde upptagas. Om hr Remusats sjuk-h lighet fortfor, skulle antingen Thiers ellerf någon annan medlem af kabinettet svara. s Emellertid, tillade Dufaure, förklarar reå geringen att hon i sitt förhållande till Ita-f lien och den Heliga Stolen konseqvent full-s följt den politik, som hr Thiers redan ut-lj vecklat för nationalförsamlingen. Hr delf Baragnon föreslog derefter, att nationalför-1 samlingen följande måndag (som i dag) skulle lf bestämma på hvilken dag frågan skall före-l komma. Hr de Belcastel förklarade sig nöjd ! härmed. Han förklarade, att han önskade ls undvika, att man gaf i fråga varande de-js kret en upphetsande karakter. Han hop-l pades att det af honom gjorda tillkännagif-! vandet skulle inverka gynsamt på de under1 handlingar, hvilka pågå mellan regeringen ! och Vatikanen. Församlingen gillade det af Belcastel föreslagna förfaringssättet. Den af de klerikala tidningarna berättade : nyheten, att hr de Corcelles definitivt anta l1 git sändebudsposten i Vatikanen, har ännu l; icke bekräftat sig och motsäges på många håll. Det anses likväl sannolikt, att hr de ! Corcelles, som är svåger till hr de REmusat, skall gifva vika för den sistnämndes önskan och samtycka att tillsvidare qvarstanna i Rom. Franska regeringen har afsändt mr des Michels till Rom för att öfvertaga platsen såsom charge daffaires i Vatikanen, i händelse hr de Corcelles återvänder till Paris. Vid samma sammanträde föredrogs en anhållan af generalprokuratorn i Angers, att nationalförsamlingen måtte tillåta anställandet af åtal mot deputeraden Carr6 Kerisouöt, för det han biträdt en annan person såsom sekundant i en duell. Pelletan och två andra deputerade motsatte sig denna begäran såsom stridande mot principen om nationalförsamlingens medlemmars okränkbarhet. Församlingen gaf likväl med 393 röster mot 245 sitt samtycke till åtalet. Times korrespondent skrifver den 7 dennes, att visse deputerade af högern ämnade Tinterpellera regeringen angående Rocheforts lqvarstannande i Frankrike, oaktadt han är I dömd till deportation. Regeringen ämnade I svara, att Rocheforts helsotillstånd hittills Thindrat domens verkställande, men att han skulle afsändas med nästa fångtransport. Som man finner af meddelanden från Paris, .I hade Rouher jemte flere andre af de bonar Ipartistiskeledarne begifvitsigtill Chislehurst, finnan kejsar Napoleon undergick den andra J operationen, som fick en så olycklig utgång. .I Paul de Cassagnac, som tillbragt julveckan der, har afgifvit en berättelse om sitt besök. Jag fann, skrifver han, att händelserna på ett förundransyärdt sätt utvecklat kejsarinnans karaktersstyrka. Hon var lugn, I visade ett stort välde öfver sig sjelf, uttalade sig med insigt och energi om förhållandena och är enligt min åsigt kallad att utöfva ett lika gagneligt som afgörande inflytande på den kejserliga familjens öde. Naturligtvis ådrog sig i synnerhet den kejserlige prinsen min uppmärksamhet, enär hela dynastiens och kanske Frankrikes framtid beror på honom, Jag hade den äran att länge och utan omsvep samspråka med prinsen, med hela min brutala öppenhet. Jag försäkrar, att jag är belåten. Han ärlugn och på samma gång energisk. Barnet har blifvit yngling, och en yngling, som redan är sig sjelf fullkomligt medveten. Han vet hvilka pröfningar och vexlingar, framtiden kan förbehålla honom, och ser dem an med en käckhet, som gladde mig. Angående Chislehurst anmärker Paul de Cassagnac: Kejserliga familjens bostad är beqväm och elegant, men af så modest omfång, att man icke kan anvisa ett rum åt en enda gäst eller vän. Villan tillhör en engelsman, som hyser den innerligaste högaktning för hela den kejserliga familjen. I kontraktet förbehöll han sig ett litet rum i öfversta Jyåningen och besöker det då och då i all 1l tysthet, och känner sig lycklig, om han nå1 gon gång skulle möta en eller annan at de -I höga landsflyktiga i trappan. Den kejserlika, 288! .R PNG Orm I10 I Te Ko KR a