Aftonbladet – 11 januari 1873, sida 3

utspydda ur helvetet, utgjutit sig i sjelfva hå den för den katolska tron. Af detta fromm blads redaktion erhöll förf. det meddeland att elfva franska blad voro köpta af Victo Emanuels regering, men att slutligen de allena gsaliggörande kyrkan dock utan tvi vel skulle afgå med segern, För att tal allvarsamt, har dock Italien efter förf:s ö vertygelse redan insatt kleresiet på des rätta plats och skall icke vidäre tillåta de samma att inblanda sig i politiska och s( ciala frågor. Sedan denna grundsats blifvi antagen, tillägger fört., höjer sig landet, oc! den folkundervisning, som här rikt spride: är det bästa stöd för detta system, ty vw veta att prestadömets värste fiende är folk läraren (le plus grand ennemi du pretr cest Vinstituteur), i förbigående sagdt et ganska märkligt uttalande af en man hvi ken, om han så ville, säkert skulle kunn tuppevinga sig rätt högt på kyrkans trapp steg. Frestande kunde vara, att följa förf. äf ven som turist utanför Roms murar i l bella Italia. Vi torde emellertid böra nöj oss med att till slut hopplocka några han allmänna reflektioner om samhället och be folkningen, iakttagelser hvilka förefalla os: så mycket intressantare, som de till punk och pricka, särskildt genom de ofta före kommande modstulna jemförelserna me Frankrike, öfverensstämma med hvad vi p! enskild väg just i dessa dagar haft tillfäll att höra af en från en färd på kontinenter kterkommen svensk vetenskapsman. En främmande diplomat, som länge stu derat folket och förhållandena i Italien yttrade en gång: Italienarne kunna sägs dumheter, men de göra aldrig sådana hvilket, menar förf., är en ganska fin iakt tagelse, ty just ett godt politiskt förstånd är något utmärkande för hela det unga Ita lien. Nog har jag, erkänner förf., hört herdar vid Cecilia Metellas graf klaga der öfver, att den presterliga styrelsens sköna da gar försvunnit, liksom jag under Sorrentos oranger hört ord af saknad efter Frans II men att vilja deraf. draga..slutsats. om. möj: ligheten af en återgång till det gamla, är att öfverlemna sig ät illusioner. Italien är ska adt och kyrkans verldsliga makt är utan tervändo dömd. Många år ännu skall detta land utan tvifvel skakas af inre strider, innan det blir en fullt lagbunden stat; men de som tro sig af enstaka missnöjesutbrott kunna-draga fördel för en sak motsatt Italiens enhet, skulle falla i stora villfarelser; för hvilka de sjelfva skulle blifva de första offren. Landet är stadt i jemn utveckling, menar förf., och detta icke minst på de materiella områdena. Ministeren för de offentliga arbetena bar anstält en npog grann undersökning af nationalindustrien, och den afgifna redogörelsen, som anförts i bladen är af stort intresse. Så att säga dagligen, tillkännagifva tidningarne uppkomsten af stora kredit-, bankoch industribolag. Förf. nämner sflunda från sin sejour t. ex. stiftandet af ett Compagnie internationale des magasins gåneraux de Brindisi, bildadt med ett kapital af tjugu millioner francs. BSärskildt i Neapel lär affärsverksamheten under: de senare åren tagit en betydande fart. Namnet Brindisi, sem för ej mycket länge sedan knappt var kändt, börjar blifva ryktbart och platsen återvinner sin betydelse från romerska. kejsaretiden. Som bekant, är här efter öppnandet af Mont Cenis-tunneln en utskeppningsort till Indien, Hit komma Peninsular and oriental Companys ofantliga ångbåtar, som genom Suez gå till Bombay, och samfärd seln blir än större, då än flera linier snart här skola sammanstöta. Kortligen, och för tt ej möjligen trötta läsaren med flera detaljer, förf. ger goda skäl för sin åsigt, att Italien ej rätt långt härefter. skall stiga fram i första ledet af kulturfolken och vin pa en framtid, som icke blir dess forntid ovärdig, Ett af hufvudföremålen för italienarnes ärelfstnad är nu helt naturligt, att let moderna Rom skall återvinna sin fordna rang, och de spara inga uppoffringar för att iter en gång få se skäl för namnet Urbs och Den eviga staden, I Nr 2 a RT KR