Aftonbladet – 11 januari 1873, sida 3

LITTERATUR-TIDNING. Innrektåll: Den nya Tegnersupplagan. — Reseminnen af pastor Puaux. — Tidskrift för hemmet. — Läsning för folket. Den nya Tegners-upplagan. Esaias Tegners Samlade Skrifter; Fjerde bandet. Norstedt söners förlag, 1871. Till nyårsgåfva fingo vi fjerde bandet af den nya Tegnöers-upplagan. Å omslaget tillkännagifves, att hon med detta häfte af. slutas. Således har den önskan, hvilken vi tilläto oss att uttala, när vi i slutet af 1871 hade nöjet anmäla första bandet, att nemligen något mera af Tegnörs literära qvarlåtenskap än det i första normalupplagan intagna måtte göras tillgängligt för den svenska allmänheten, ej ännu lyckats göra sig hörd af dem, som ega tillgång till och rätt att förfoga öfver denna skatt. Visäga med afsigt: ej ännu, ty derom hysa vi ingalunda något tvifvelsmål, att inan förr eller senare skall finna sig föranlåten att lyssna till det yrkande, vi framstält. Tillevidare få vi finna oss vid, att endast på andra håll ha lyckats vinna bifall för vårt förslag, hos personer, som äro fullt meningeberättigade, om och när dem 2döma lyster i denna vår litteraturs icke alldeles obetydliga angelägenhet. Och på samma gång gläder det oss hjertligt, att höra förläggarnes tillkännagifvande, att den nya upplaga, åt hvilken vi vid dess första framträdande sökte i vår mån göra rättvisa, vunnit så stor spridning att några häften blifvit utsålda. Belåtenheten med detta resultat öfverväger vida vår missbelåtenhet, att för ett kort tills vidare icke hafva fått rätt i vårt yrkande. Ty vi se häri ett vitnesbörd, att den nutids-poesi, hvars förnämsta kännetecken är de fristående versraderna, åtminstone ej lyckats i någon allmännare grad förvilla omdömet och förskämma smaken hos den läsande allmänheten, den nya upplagan, hvars tredje ocn fjerde band inrymma Tegners prosa-skrifter, äro äfven de ur 1860 års upplaga uteslutna kyrkotalen intagna; de ha fått sin plats mellan skoltalen, som utgör prosa-skrifternas andra afdelning, och blandade skrifter på prosa, som utgöra den fjerde, samt tillökats med talet vid Gustaf Adolfs-festen och de två talen vid prestinötet i Vexiö, hvilka i föregående upplagor varit sammanförda med. de föredrag, som i den nu föreliggande upplagan fått öfverskriften akademiska tal och utgöra prosa-skrifternas första afdelning, Således, uppställningen är något ändrad, men innehållet ej med en rad utvidgadt öf: ver den af Böttiger utgifna; första samlade upplagan. Utgifvarens anmärkningar och förklaringar äro ordnade -efter hvarje afdelnings slut. Kasta vi nu en blick öfver hela verket, ega vi ej anledning att återkalla det gynsammå omdöme, som vi efter första bandets utgifvande tilltrodde oss att uttala om det sätt, hvarpå utgifvaren löste sin uppgift: Anordningen är god, och de af utgifvaren meddelade anmärkningar och förklaringar synas oss vara i det hela tillfredsställande. Strödda påminnelser mot ett och annat i anmärkningarna och förklaringarna kunde väl anföras, Men ej at synnerlig vigt. Först vid de till allra sista afdelningen hörande upplysningar ha vi råkat i någon undran, nemligen hvilken princip utgifvaren månde hafva följt, när det gält att afgöra, huruvida ett namn, ett uttryck, ett citat o. 8. Vv: skulle anses taärfvå en förklarahde anmärkning, eller ej. Vi måste bekänna, attviinoterna till Tegnörs svar på Hammarskölds antikritik ej lyckats upptäcka någon sådan ledande grundsats; och att detta icke är vårt fel, torde synas af det följan de. Tegner nämner (8; 266 i nya upplagans fjerde band) tvänne Hammarskölds arbeten, och utgifvaren står till tjenst (s. 346) med utförligare titlar samt med tryckår. Men när Tegner (s. 270) alluderar på Hammarskölds försök i filosofien och i konstläran, med tillägg att Stockholmsposten öfver det senare försöket förvarar ett vitsord, som är det enda, hvilket ännu påminner om tillvarelsen af hans verk, då tiger utgifvaren. Vi säga nu alldeles icke, att mindre boksynte läsare här ovilkorligt hafva anmärkningar och förklaringar af nöden; för att fiktigt fatta ordaförständet eller få det rätta intrycket af Tegners obarmhertiga sarkasmer. Men just enligt den grundsats, som utgifvaren sjelf eljest följt, borde han äfven här ovägerligen ha nämnt de af Tegner åsyftade Hammarsköldska skrifterna, äfvensom närmare, med nummer och dattim, angifvit källan för den antydda kritiken: hvilket arbete i konstläran Tegner åsyftar, derom upplyser den åberopade granskningen, och l:. äfven om det försök i filosofien, som jemföres med Artemidori drömlära, blir väl, med : den bibliognostiska tideräkningens tillhjelp, intet tvifvel möjligt. När Tegner (s. 272)1. talar om Hammarskölds literära skottkärra, : der han förer nu Schiller och Leopold, dem: han klandfar, nu Melnsina och: Pelle Båts-! man, dem han berömmer, hänvisar utgifvaren för de båda senare storheterna tilll. Hammarskölds och Imnelius samling af folksagor, men hvarför nämner han ej här —I åå de kritiska brefven öfver Leopold förut omtalats — Hammarskölds Försök till kri tik öfver Friedrich Schiller? Vi upprepa, om än ej med fullt samma betoning, det nyss gjorda medgifvandet, men anmärka att, när rent literärhistoriska hänvisningar, som ome-!. delbart och i och för sig sjelfva isak ingen-: ting förklara, eljest funnits lämpliga att med-: dela, antagligen till deras tjenst, som viljal! företaga ett literärhistoriskt studium af Teg-. nr, man äfven hade-bortförfara mera följd-: riktigt, det vill här säga: med ringa tillök-1 ning af radantalet lemna fullständigare hän-!1 j visningar. Eller, hvarför annars i förklaringarna (s. 346—347) till denna samma Tegr6rska skrift citera Cicero, de officiis. L.: . 1 vid Tegners oefterhärmligt qviecka par n utriusyrie orationis facultate, eller omtalaj: utt Strepsiades, som svor vid de gudar ban j: örnekat, är en person i komedien Molnen, Ner vid det Horatianzka citatet i ett bref ill Leopold (s. 308) hänvisa (s. 331) tilll! Ars poetica, v. 149, 1502 Och var det an-l!