Aftonbladet – 9 januari 1873, sida 1

Den gode sir Charles deremot var inge gåta, hvarken för sig sjelf eller andra. De fanns en plats ledig i hans ungkarlshus håll — som ansågs at största betydenhe för dem som tycka om dylika — och denn: plats med tillhörande herrligheter ämnzd han tillbjuda miss Woffington. Hon va vacker och qvieck och han tyckte om henne men detta var dock ej den egentliga orsa ken till hans planer. fiHon var ryktbar och skulle gifva också honom en viss eclat. Den skandal han: framgång skulle förorsaka ver en i högst: grad lockande frestelse. Dagen efter åen afton vi i föregående ka pitel beskrifvit träffades vännerna (dett: ord är då det tokroligaste bland alla språ kets substantiver) åter i teatern och be sökte åter foyern, och denna gång beslö Vane att bättre begagna tillfället. Mer åter misslyckades han. Skådespelerskans sätt emot honom var studeradt artigt. Hor var nästan beständigt på scenen, och dess: emellan hade hon så brådtom, att man knap past fick vexla ett ord med henne, och när detta var möjligt, passade sir Oharles på att få detta ord. Vane tyckte det vara bra hårdt att en man, som ej hade den minsta aktning för henne, skulle sålunda skymma bort solen fr honom, och han kunde knappast dölja sin tillfredsställelse, när vännen bjöd honom farväl för fjorton dagar. Anrelägna affärer kallade nemligen sir Charles till landet. Den senare aktade sig emellertid väl för utt resa utan att först gifva sin vän ännu ett litet stygn. Han gjorde ett besök hos Vane, och efter ett kort företal, innehållande orden vänskap, större erfarenhet, fordom bevisad godhet och så vidare, var