Aftonbladet – 8 januari 1873, sida 2

Sveriges och Norges Statskalender för år 1873. Undras, om det till slut skall blifva nödvändigt, att göra statskalenderns länge öfverklagade bristfälligheter till en riksdagsfråga, för att åvägabringa rättelse. Det ser i sanning så ut, ty envisheten att ej vilja afhjelpa ens de rent af löjliga felen håller i sig med en styrka, om hvilken vi ej missbruka ett kändt uttryck, när vi säga att hon vore värd en bättre saks tjenst. Då pressens påminnelser ej lyckats göra sig hörda af vederbörande, ehuru de varit i sak befogade, återstår väl kanske ej annat, än att pröfva, om en ny och hittills oförsökt form -— en skrifvelse till K. M:t — kan skaffa villigare öra för billiga anspråk. Dock, hvem är i detta fall den närmaste rätte vederbörande? Frågan torde förefalla besynnerlig, då statskalendern dels redan på titelbladet upplyser att den är utgifven, efter K. M:ts nädigste (nådigaste?) förordnande af dess vetenskapsakademi, dels äfven bland vetenskapsakademiens embetsoch tjenstemän upptager en redaktör af statskalendern, hvilken befattning för närvarande innehafves af statistiska centralbyråns sekreterare, hr P. E. Sidenbladh. Härmed torde man anse spörsmålet tillräckligt besvaradt, så mycket hellre som det ju vanligen antages och säges, att vetenskapsakademien har privilegium på statskalenderns utgifvande, — något som dock torde blifva mer än svårt att bevisa, och som ej heller å kalenderns titelblad påstås. Men för våra ögon är saken ej så lätt afgjord: vi äro nemligen, intill dess att motsatsen ledes i formligt och fullt bevis, öfvertygade om den moraliska omöjligheten deraf, att det är med en sådan institutions eller desg förtroendemans, en kunnig och skicklig statistikers, vilja, som statskalendern fortfarande lemnas i sitt väl bekanta, oefterrättliga skick. Det synes oss helt enkelt vara en rågad orimlighet, att hos vetenskaps-akademien eller statisti-. ska centralbyråns sekreterare förutsätta vare sig den omdömeslöshet eller intresselöshet, eller, mildt taladt, likgiltighet för den faktiska sanningen, hvarom arbetet vitnar. Äfven om vi på gammal, dålig tradi tions räkning skrifva det mesta möjliga, vi på något sätt kunna dit hänföra, återstår dock mycket, som enligt vår mening icke kan härröra från annat håll, än några öfver akademien och dess redaktör stående, outredda naturkrafter, Vi skola genast och gerna erkäpra, att framsteZ på senare tider kunna uppvisas. alunda var det en ostridig förbättring, när från och med 1864 den sex fintryckta sidor långa förteckningen å de i Vadstena adliga jungfrustift inskrifna Tröknarna försvann : erfarenheten har visat att detta utrymme verkligen kunde bättre användas. Från den nyss utkomna årgången kan man påvisa den förbättringen, att riksdagsmännens födelseår angifvas 1), men kanske knappast någon annan. En noggrann jemförelse af fem, sex års kalendrar skulle nog för öfrigt gifva åtskilliga flere små förbättringar vid handen. Men förbättringarna, vare sig uteslutningar eller tillägg, hafva ej varit nog stora -eller många för att öfverskyla absurditeter, hvilka i bredd med samtidens framåtskridande i öfrigt för hvarje år blott blifva värre och värre, om de ock -ej med ett enda jota ändras. Skulle man ej kunna, till förmån för de nyttiga upplysningar, som borde finnas i en statskalender, utesluta dels den blott titulära, icke fungerande hofpersonalen, dels den som tillhört aflidha kungs liga personers hofstater; är deticke nog och mer än nog att ha en del af den senzre namngifven i handskrift i specialstaten för nionde hufvudtiteln, tillgänglig i statskontoret? Och äro de väl oumbärliga, d.e oändliga riddarelängderna, som upptäga; iårgången för 1873 ej mindre än öfver 180 sidor af hela volymens omkring 750, d. v,s. i det allra närmaste en fjerdedel? Till hvad gagn eller intresse äro väl vare sig de förre eller de senare listorna för det cjemförligt största antalet af dem, som behöfva rådfråga statskalendern? Förr i verlden utgafs en särskild kofkalender, till hvilken ordenskramet var förvisadt. En återgång till denna tjenliga anordning — särskild hofkaleader, särskild statskalender — hvilken, om vi mipnas rätt, upphörde med år 1823, tillåta vi 088 att anhefaila till benägen uppmärksamhet. 1) Det heter i kalendern (s. 92), att -Valen till dn KAnEreR gälla till och med 1875 åra riksdag.. Riksdagsordnin; 2 18,1 visaj Bet den ej är riktigt one nh