Aftonbladet – 7 januari 1873, sida 3

MUSIK. Hofkapellets konsert innebar ett misika liskt eviement af första ordtingen i Ludvig Nofmähs sylmföni, sofi äf dek talrika päbliken hyllades med utomordentlig hänförelse. Att man vid detta tillfälle skulle få mottaga ett konstverk, vitnande, ur formel synpunkt, om en mästare på höjden bf sin tids mösikaliska bildning, var imed Yisshet ått påräkna, men beundran stegrades till förtjusning, då man allt från tondiktens första takter mer och mer klart förnam, buru de förträffligt valda motiven den spperliga instrimelitatlohen, de egeiidomliga och prakt fulla klangeffekterna o. d. här voro endast medel och det hela uppenbarade en mäktigt brusande ström af frisk, herrlig ingifvelse. Redah det första allegtot stämde åhörarne till ändakt och deiina afdelning af symfonien förblef, med afseende på förmågan attframmana hjertats varmaste känslor, måhända dess glanspunkt; men en erkänsla af lifli gars art, ett nöje af ljäsafe förg, skänktes ost likafilllt af den sista-satsån, som med förstig frik stiehöt slösade allt hvad dej Byibioniska diktningen eger underbart oci berusande, Den djupaste lärdom stod häri otvungen tjenst hos detfriskaste behag, och, huru originelt det hela var gestaltadt, erinrade det ovilkorligen om det älskvärda maloståtut bog ligtderkö trål könslöns gylletö tid. Naturligt var att hofkepellet skulle con amore sköta elt sådant värf som detta, och att de många förtjeneter, man hos denna kär städse, haft att erkänna, nä skölle tip: pönbara sig i hela sin samfälda styrka. Också hade anföraren-kompositören att efter hvarje sats i symfonien särskildt, å egna och konsertgifvarnes vägnar, mottaga publikens stormande bifall. Äfven den intagande Vestal: otiverttren; likäsom ACkompanjemasget till aflän tt Aemit och) Agors och ; Walpurgis: habbt af Mendelssohn, vitnade om kapellets höga ständpunkt i studiet och lösningen af värdefulla uppgifter. Det maktpåliggande körpartiet i Mendela cohns konstnärligt rena och i detalj synnörligen gentaliska tondikt tycktes i viss mån öfverskrida dei mycket ansträngda och getom tillfälliga sjäkdömstall betydligt reducerade personalens krafter, och solisteriies föredrag var visserligen korrekt, men föga karakteristiskt. Så mycket förträffligare var den tolkning, som fru Michaeli med utsökt god disposition skänkte den Spobrska arian och som hembragte en ny triumf åt vår frejdade priina donnä. IETAANPRPKTCERESEREET IAN