Aftonbladet – 7 januari 1873, sida 2

hertigens af Gramont, men den väg söm det) officiösa bladet beträdt, skall dock näppeliför att bestrida tillvaron af de diplomatiska STUCKHULM den vv Januari. 1 I 1 De af hertigen af Gramont meddelade upp ! lysningarne om Österrikes förhållande till ; kriget 1870 sysselsätta fortfarande lifligt den utländska pressen och bedömas natnr-1. ligtvis olika efter de olika tidningarnös ståndi punkt, I Frankrike är regeringspressenl. obehagligt berörd genom hertigens indiskreta begagnande af ofticlella aktstyckei, önär Kön : fräktår att ett dylikt förfaringssätt skall! göra frätimande makter obenägna attifram! tiden julåta sig i Hemliga tnderhåndlingar med Frånkrike, öch slutligen är det henne icke heller behagligt att Thiers förklaring inför undersökningskomiten visat sig hvila på en falsk grundval. Bien Public harl derför ätagit sig den tägot kinkiga ippgiften ätt åstadkomma ett slags öfverensstämtmelse mellan presidentens förklaring och . en leda till itålet. Bien Public aktade sig dokument, som hertigen åberopar, och om hvilkas äkthet ingen längre tviflar, men tidningen framhåller mot hertigen att Österrike, efter hvad Gramont sjelf påstått, hade frånrådt den kejserliga fögeringön att låtä! döt komma till ett krig, enär det lika litet som Frankrike var rustadt till strid. Sedan Österrike uttalat sig i denna anda borde man icke ha tillagt grefve Beusts senare sympatetiska förklaringar annat än en ren platonisk betydelse, enär itian döck vär in derrättad om hufvudsaken, nemligen att Österrike icke var stridsfärdigt. De republikanska tidningarne fästa sig framför allt vid den begångna politiska indiskretionen och uppmana rönt åf stätstmjädigheterna att ställa Gramont till ansvar derför. I den tyska pressen har man naturligtvis snart blifvit ense om, att göra Beust till syndabocken för den öeterrikiska tvetydig: Hötöri och sätnia tidningar, som uader kriget besjöngo den österrikiske rikskanslerns tyska hjertelag, trampa honom nu under fötterna. Årets sista dagar bebåda ingenting godt för grefve Bexste framtids, skrifTor Sh korrespondent från Wien till Köln. Zeit. Till och med i de högre politiska kretsarne tror man ej, att han för någon längre tid skall återvända till sändebudsposten i London, enär efter Hertigells af Gramonts äpplysiingar det icke tyckes vara någon utsigt för hönom ätt vina framtida lagrår i sina tnderhändlingar ingd diplomtatiska kolleger. Man tyckes vara besluten att kasta honom öfverbord och bringa honom som ett försoningsoffer ät lifvets dunkla makter. Så mycket terde hertigen af Graiiont hafva Öppnätt, men ahöoriundå göstaltar sig saken, när det blir fråga om Österrikes framtida förhållande till Preussen. Det är troligt, att det legat den forne franske utrikesministern itindrö utt Hjertat att Istörta Beust än att rubba döt godaå förhål: Tnärmände mollan dö båda makterna, Visstö lalstrat andra planer, för den lugnande vissTheten med afseende på det närvarande och lFranska sändebudet Banneville har med leifves nu, att efter krigsförklaringen mellan I dande (från sändebudsposten i London) tychär; men ignoreras helt och hället af kejlandet mellan Wien och Berlin; men i detta hänseende har han ånyg på det fnilständigastö Hisstågit sig. De tyska statsmännen bekymra sig föga om hvad Beust på sin tid stält på papperet; för dem innehålla hertigen af Gramonts upplysningar ingen ting nytt, och då man i November 1870 från Versailles gjorde de första stegen till etwt man alltför väl i Berlin, att i österrikiska utrikesministåren kort förut blifvit uppgjorda planer, som gingo i en helt aunan rikt ning, men som icke blifvit satta i veratällighet, Hvarken i hufyudavarteret eller sedermera i Berlin fäöte itatl stör vigt Vid syihpatier eller antipatier, men lät nödvändigheten afgöra hvad som skulle företagas eller hvad som icke skulle göras, och sedan man från begge sidor erkänt i hvilken grad de båda kejarrikenas intressen sammanhängde, var det en lätt sak att glömma det förflutna, som under en annan konstellation framtiden; — Om denna sak har Natiönal2eiliing från Wien erhållit följande telegram: anledning af den Gramontska saken blifvit kallad till Paris. Från officiös sida medBeust och Gramont hafva underhandlingar varit förda om en allians och man vill till och med veta, att subsidiefrägan varit bragt på tal mellan underhandlarne. Beusts afskekes vara afgjord sak; han uppehåller sig saren. Om nyårsuppvaktningarne i Versailles d 1 dennes berättar Correspondance Havas, latt republikens president, åtföljd af alla ministrarne och af sin kabinettssekreterare Barthelemy Saint Hilaire, kl. 10 infann sig hos nationalförsamlingens president, och att den sistnämnde kl. 11, åtföljd af nationalförsamlingens alla funktionärer, besökte rTepublikens president. Derefter började, i den af Journal Officiel förut angifna ordningen, uppvaktningarne af de deputerade, af diplomatiska kåren m. fl. Paristidningen Libert uppgifver, att hr de Corcelles afrest till Rom i en half. officiel mission för att för påfven förklara, latt hr de Bourgoings afgäng icke bör tillskrifvas franska regeringen, som icke ämnar ändra sin politik i förhållande till päfT ven och Italien. Tidningen yttrar vidare, att hr de Corcelles definitiva anställande såsom ambassadör hos påfven kommer att bero på framgången af dennva mission. Union, en ultramontan organ, försäkrar, att hr Bourafgång icke borde tillskrifvas något