Aftonbladet – 4 januari 1873, sida 3

af: skildrarenspersonlighet att tränga sig fram i ljuset. Hr Genbergs teckning af Reuterdahl åter utmärker sig för en upphöjd, mera konstrik stil, som i våra öron klingar litet ovanlig och, innan man blir van dervid, till-och med förefaller litet pretiös. Det är i synnerhet början af detta tal, som förefaller oss något främmande, derför att förf. här icke nämner tingen med deras rätta namn, utan rör sig med allegorier, lånade dels från mytologiens, dels från spekulationens områden. ena sidan talas om Apollo och de nio systrarna från Helikon, å andra framställas abstrakta begrepp personifierade. Men vare: sig att man snart vänjer. sig vid denna stil, då man märker, att den ej blott är en prunkande yttre form utan ett värdigt uttryck för en ädel, lefvande ande, eller den under talets fortgång utbytes mot en hjertligare — nog af, på slutet är läsaren fullt hemmastadd med densamma. Att den forne filosofen älskar djupa och väl sagda sanningar märker man lätt, och talet är äfven späckadt med många tänkvärda och sinnrika betraktelser. Att denne ej. heller: kan stanna vid de yttre bandlingarna och låta dem gälla såsom en sammanfattning af mannen, utan måste för söka tränga till den andliga personlighet, som innebär både deras uppho! och deras förklaring, kan icke förundra någon, utan måste tvärtom uppfattas såsom en stor vinst, när försöket utfaller så lyckligt som här. Om hr Böttigers fulländade konst såsom minnestecknare är icke mera än en menicg, hvilken genom förevarande minnel af Stagnelius blifvit ytterligare befästad, Visserligen gör dek icke på oss samma intryck som teckningarna af Tegner, Ödman och Kellgren, men den pu skildrade skalden erbjuder ock ett material, söm ej gerna låter afvinna sig sådana, dels älskvärda; dels-humoristiskt pikanta drag, som göra de sist nämnda så intressanta. Att alla omdömen vitna om den lärde och fine kritikern behöfver knoppt antydas. . Slutligen innehåller denna del fullständiga register öfver akademiens. handlingar dels från 1786 till 1795, dels. från 1796, Först lemnas här en förteckning på: författare, byilkas-arbaten antingen i handlingarne äro icförda eller af akademien blifvit belönade; vidare förteckningar öfver de författare, som från 1786 till 1833 erbållit Lundbladska, och frän 1836: konung. Cark Jobans pris; ifvensom öfver de författare, som erhållit såväl akademiens stora prismedalj, som minlre skädepenning i guld; En förteckning oå de af akademien preglade minnespenninsar-och sist en -dylik öfver akademiens ledamöter efter deras nummer afslota detta revister.