Aftonbladet – 3 januari 1873, sida 2

stupade hoptals inför hans ögon för kartese elden, när hans kavalleri förföljde Lee utar rast eller ro, när hans artilleri närmade sig Richmond, slafveriets Babylon, när han sjeli. för andra gången vald af folket, åter besti git Capitolii tröskel. Då, kastande en blick på all denna för. störelse, skådande röken från alla dessa brinnande städer, hörande mödrarnas snyft: ningar och offrens suckar, yttrade han: Ack, om äfven all den rikedom, som hopats genom tvåhundrafemtis års slafveri, skulle gå helt och hållet förlorad, om vi äfven måste för hvarje blodsdroppe, som afpressats den svarte mannens skuldror genom slafdrifvarens piska, utgjuta en blodström — skall hvarje rättänkt och religiös menniska häruti endast ge fullbordandet af Guds rätt visa!... (Långvariga bifallsyttringar.) Och om Spanien, mine herrar deputerade. om Spanien, som vi älska så högt, för hvil ket vi alla skulle vilja dö, om det skall för blifva — såsom nägra generaler, några byrå krater och några tulltjenstemän önska — ett näste för slafhandeln, en slafmarknad. ack, stån då upp och ropen med mig: för. bannad vare vårt lands genius! Frihet, un der det så många här misskänna och förbanna dig, under det så många af dina sö ner öfvergifva dig, under det så många aj dem, som voro dina hjeltar, ja till och med dina martyrer, profanera dig, emedan du, långsam som naturen, icke lånar dig åtrealiserandet af deras äregiriga drömmar, under allt detta ser jag dig sublim trots alla alla våra oordningar, obefläckad trots alla våra förvillelser och felsteg, lugn trots våra stormar, liknande denna symboliska qvinna, ett verk af Sevillas store målare, med hulfvudet försvinnande i det oskapade ljuset, och med fötterna krossande det ondas drake: öfverrena jungfru, aflande idger, som skola blifva vår tröst och ära, fruktsamma moder, gifvande upphof ät generationer, som skola fortsätta mensklighetens underbara framåt skridande!...