Aftonbladet – 31 december 1873, sida 3

kunsat under hela femton år gäcka alla bemödanden om att lyfta på den slöja, som omger detta författarskaps egentliga personlighet. Det mystiska i Claude Gerarås berättelser har icke på långt när knanat väcka intresset så mycket, som det mystiska hos författaren sjelf, Detta är egentprisen löfligt, rent af tokigt och gifver jusk ej någon hög föreställning om vårt sunda omdöme i litterära ting, men så förhåller det sig likväl, och det kan värt samhälle omöjligt förneka. Man her ofta ryckt på axlarne, till och med på näsmusklerna och dragit munvinkeln betydligt ned åt. efter att hafva läst något af Claude Gerards arbeten; men så har någon åter kommit fram med förmodanien om förf:s person, och då har man genast åter funnit sig intresserad och försatt både axlar, näsa och mun i deras normala lägen. Vi känna en kurglig sekter, som i tio års tid lefvat på Claude Gerard, haft sina ordentliga middagar flera gånger i veckan och minst tre thesoupers inom samma tidrymd, I tio års tid! Det är ordagrant sanning. Det är icke af Ciaude Gerard han blifvit bespisad. Han har aldrig sett Claude Gerard och komrser kanske aldrig att se honom. Alltså har han ej heller kannibaliskt frukosterat på menniskan, men likväl haft Claude Gerard till sin födkrok. Mitt herrskap, har han sagt, nu tror jag mig veta hvem den der pseudonymen döljer. Något bestämdt kan jag likväl icke säga förr än i morgon. Ack, så intressant! Var så god, kunglig sekter, och kom och ät middag hos oss i morgön. Vi äta klockan fyra, kom kunglig sektern vet. ; Kunglig sektern tackar och infinner sig dagen derpå i rätt tid. Han ser ytterst igtig ut. Soppan serveras och på den ett litet glas sherry. Fisken kommer fram. Kunglig sektern fortfar att se vigtig ut, men säger ingenting. Han blir bjuden på ett glas sauterne, enkom för dagen upptaget. Han tiger och dricker, Han börjar till och med skölja ned steken med ett glas Pichon Longueville. Det går för långt, tycker värdionanp, som utbrister: Nå, hvem är Claude Gerard?Jo, det vet jag nu, men jag har fonu icke fått lof att tala om det. A-ah! Svikna förhoppningar. Kunglig sektern tröstar dock med den försäkran, att han skall göra oafiåtliga bemödanden för att erhålla tillstånd att afslöja hemligheten. Han blir naturligtvis ännu intressantare och bjudes på tbesouper till en annan aftop i veckan, hvilket han icke afeslår, ehuru han till samma dag fött en middagsbjudhivg på annat ställe samt dagen derefter också skall bort på middag och souper, allt af samma orsak, Alla menniskor vilja umgås med den intressante mannen, som vet hvem Claude Gerard är. Vi äro mycket bekante med kunglig sekter X., som har reda på hvilken författare döljer sig under pseudonymen Claude Gerard, säger frun i buset med stolthet. Åck, var snäll och presentera honom för mig och min man, så kunna vi få bjuda honom på middag. Emellertid går tiden undan, och kunglig sektern kommer icke fram med sin hemlighet. Han vill icke spänna bågen för högt. En dag tager han ock bladet från munnen och förkunnar med triumferande ton, hvilken man icke kan för. tänka honom, ätt Claude Gerard är den och len herrn. Stor uppståndelse. Men man år icke tala om det. Endast under tysthetslöfte meddelsr han hemlighoten, hvilken försigtighet förskaffar honom ett tjog nya bjudningar. Ah, mitt herrskap, säger han en dag, jag får bekänna, att jag verkligen blifvit nigot litet missledd i afseende på den rätte Olaude Gerard. Men nu vet hvem det ir. Mitt herrskap, Claude Gerard är, hvad jag alltid trott, ty ingen kan lura mig i det afseendet, icke en karl, utan ett fruntimmer. Som jag säger, mitt herrskap, ett fru-u-nim-mer. På det viset drager kunglig sekter X sig ram i Stockholmsverlien. Det är ett ganska emånätt yrke. Och likväl vet ännu i lenna stund ingen annan än hr Albert Bontisr hvem Claude Gerard egentligen är. Huru få hemligheten ur den store förläggaen? BSanuverligen vi våga föreslå något nedel, men det kunde ju blifva en prisfråga nom något af våra vittra samfund. Den förflutna veckan skaffade en preses indtligen åt musikaliska akademien. Det ärer hafva sutit svårt åt, men slutligen rick det. Tronarfvingen blef hofrättsrådet Munthe. Hurnvida han ämnar fortsätta sin röge företrädares politik, känna vi icke, men örmoda att han snart i sitt presidentliga budskap låter verlden ana något derom. ån presidenten Thiers hafva viicke något rakildt märkvärdigt att meddela. Laurionrågan höll på att låta höra af sig i den fjutna veckap, men erinrade sig lyckligtatt det var julveckan och drog sig derör åter tillbaka. Att någonting politiskt närkvärdigt händer midt under högsommaen hör till undantagen, men kan dock möjigtvis inträffa. hvaremot dylikt aldrig skett jälveckan. Då mäste menskligheten ifred ta sin julskinka, Högskolefrågan är ickeafliden, som man örjade befara Det var en glad öfverrasking på slutet af året. — Oeh så tack för år, tålmodiga publik! Ett godt firsskifte! i hoppas få vara tillsammans med er äfven ästa är. Telografunderrättelser.