Aftonbladet – 30 december 1873, sida 3

hvarje regemente endast bestod af en bataljon, ankom till Toikala efter en ansträn gande marech. Här måste göras halt för att låta trupperna något hvila och inhemta dem som blifvit efter. Här var nu största nöje, säger Dahlberg, att se detta hurtiga folket med hvad lust och Ätrå de preparerade sig att emottaga fienden, alla voro sorgfälliga att laga sina gevär qvicka och fixa att de intet skulle klicka. Sedan de nu fått dem i stånd tvådde de sig och ömsade rena lintyg, görande sig så propre som de skolat gå till gästabud. Marschen fortsattes vidare och kl. 6 på eftermiddagen framkommo trupperna till Willmanstrand, ryckte med flygande fanor och klingande spel genom staden och intogo ställving framför densamma. Hela styrkan med Willebrandska bataljonen och Carelska dragenerna utgjorde ej mera än 3050 man med 8 kanoner, hvaremot ryska styrkan 16,000 man med 36 kanoner innehade en fördelaklig ställning på höjden. I känslan af denna öfverlägsenhet och liksom för att visa sin byllning ät svenskarnes oförvägna öfverdåd att rycka nt ur staden och möta den mer än 5 gånger så starka fienden helsade ryssärne de tappra svenskarne med att aflyfta hat:arne. Svenskarne bibehöllo sin ställning under hela natten 600 ateg framför staden. Ryssarne anföllo ej förr än vid middagen följande dagen. Deras anfall riktades hufvudsakligen mot venstra flygeln. Den afdel ning af Carelska dragonerna, som skulle skydda denna drogo sig tillbaka och straxt lerpå följde Savolaxska och Willebrandtska bataljonerna. De öfriga 4 bataljonernpa, bvaraf nu Westerbottens bataljon bildade yttersta venstra flygeln, höllo icke allenast stånd utan anföllo ryska venstra flygeln med