Aftonbladet – 30 december 1873, sida 2

denne återgälda de välvilliga tjenster han af den gamle fältmarskalken fått emottaga. För att få fullkomligt reda på huru här med hängde samman uppdrog han åt sin sekreterare att åter infinna sig i fängelset och af Dahlberg få underrättelse om ifrågavarande slägtskap. Denne tillstod då att han var svensk och brorson till fältmarskalken. Sekreteraren, som med mycket deltagande afhört Dablbergs berättelse om de lidanden denne under fängenskapen måste utstå, intalade honom då godt mod och lofvade att återkomma följande dagen. Han inställde sig också med helsning ifrån von Vittinghoff, att denne rådde Dahlberg vända sig till furst Vollkonski och erbjuda denne en lösen för sin befrielse, för vinnande hvaraf von Vittinghoff ville för Dahlberg utställa en anvisning på 500 rår, stäld till en advokatfiskal vid namn Bisselstein. Nu återstod för Dahlberg att erhålla tillfälle tala med fursten. Under den tid han varit i dennes tjenst hade han kommit under fund med, att denne furste var, trots sin höga titel, icke i några lysande ekonomiska omstindighöler. Så hade Dahlberg, vid försök :att få läna pengar åt honom, af flere personer fått bestämda afslag. Han förtviflade derför icke att kunna beveka honom med guldets hjelp. För att få tillträdo till hans person, måste han emellertid tillgripa list, enär flerfaldiga försök på vanlig väg misslyckats. Han vände sig derför till den för deras bevakning anstälde underofficer och bad honom säga fursten, att hans fordne kammartjenare hade högst angelägna och vigtiga -meddelanden att göra ronom. Detta lyckades. Fursten blef nyfiken och befalde att Dahlberg skulle frigöras från sina bojor och föras upp till honom.