Aftonbladet – 30 december 1873, sida 2

der han förhjelpt dem till höga charger. Han rådde dem derför att uppsöka denne öfverste, som bodde en half mil derifrån. De anade icke snaran, utan sedan de något hvilat sig, begåfvo de sig på väg till öfversten. Här blefvo de mycket nådigt emottagne och väl undfägnade. Ett stort rum med väl uppbäddade sängar ställdes till deras förfogande och öfversten lofvade dem att han skulle skrifva till furst Sapieha att de erböllo fullmakter på öfverstens regemente, Dahlberg såsom löjtnant och de tre andra som fändrikar, då de så snart kriget vore slut kunde taga afsked. Här uppehöllo de sig nu nära tre veckor un der afvaktan på sina fullmakter, då de på ett obehagligt sätt blefvo störda i sina illu sioner. En natt då de alla lågo isin djupa sömn uppväcktes de af en rysk sergeant som, beledsagad af 12 dragoner, inträdde : deras rum, hvilka, som Dahlberg uttryckel sig, bpotskeligen bådo herrarne om ursäkt att de i så olaga tid gjorde oro, men de vore nu tid att tänka på återresan till Mi tau igen, emedan de intet längre kunde var: vårt kära sällskap förutan, dragandes os utur sängarne och med kautschuker smörjde våra syndiga kroppar på bara lintyget, at en sten kunnat röras af medömkan. Öfver sten kom härtill, som ändtligen förmådd med sin bön att de upphörde med sitt graf liga piskande, hvarpå oss lemnades tid at kläda oss så godt vi kunde och när det va skedt, blefvo vi med jernfjettrar om båd: benen belagde, hvarvid de försmädligen sade att för slika herrar vore intet tjenligt res: utan sporrar, , I detta tillstånd blefvo de nu återfördi till Mitan, der de inkastades i ankarsmed jan, och sammansmiddes två och två. Etter så många olyckliga försök attåter