Aftonbladet – 30 december 1873, sida 2

vårens ankomst att återse fäderneslandet. För sådan afsigt styrde han kosan till Memel, en väg som förut varit honom så olycklig. Dit framkommen fick han efter två månaders afvaktan på skeppslägenhet slutligen tillfälle att med-en galliot gå till sjös. Trenne svenska trumpetare, som varit i tjenst bos ryssarne, men rymt derifrån; hade äfven kommit ombord på detta fartyg och enligt Dahlbergs berättelse stack fartyget under trumpetklang ut till sjös. Reean var svår och först efter 19 dygns kryssande under svårt väder ankommo de lyckligen till Stockholmsskären och ankrade vid Dalarön. Sedan Dahlberg härifrån begifvit sig till Stockholm anmäldes han af en slägting hos regeringen och fick inför prinsessan Ulrica Eieonora och regeringens öfriga ledamöter i korthet afgifva berättelse öfver sin flykt. Efter att hafva utbekommit en del af sin innestående lön anmälde han sig nu vid sitt regemente med en skriftlig befallning från regeringen att der bekomma en officersbeställning, hvilket lyckades så att han följande året vil inträffad ledighet erhöll fullmakt som löjtnant. Westerbottens regemente kantonnerade omkring Uddevalla, men fick snart order att marschera till Gefle för att derifrån öfverföras till Finland. Denna tanke öfvergaf man dock snart, och sedan regementet stannat i Gefle omkring 6 veckor, ankom order att marschera till Stockholm. Under vistandet i Gefle gjorde Dahlberg bekantskap med flere familjer i staden, bland andra en rådman Holftz med hvilkens dotter, ehuru knappt fyllda 15 år, han förlofvade sig. Omkring Stockholm voro nu förlagda ej mindre än 8 regementen, hvilka blefvo der liggande under åren 1714, 1715 och 1716,