Aftonbladet – 30 december 1873, sida 2

ten. Efter mycket prutande bestämdes densamma till 200 rår. Dahlberg fick härunder tillåtelse besöka hofrättsadvokaten Bisselstein, för hvilken ban uppvisade landshöfding von Vittinghoffs invisning. Här blef han väl emottagen och denne man lofvade att följande dagen vara honom följaktig till Vollkonski för uppgörande af affären. När denne såg penningarne uppräknas kunde han icke lägga band på sin förtjusning, utan tog Dahlberg i famnen och för att visa sin belåtenhet med hofrättsadvokaten ville han öfvertala denne att dricka ur 12 små tumlare fyllda med bränvin. Bisselstein kunde icke orka med mer än 2, men, säger Dahlberg, jag måste supa ut resten. Vollkonski förskaffade härefter pass åt Dahlberg och efter mer än treåriga bittra lidanden kände denne sig nu ändtligen fri. Som Ärstiden nu var långt framliden och svårt att komma öfver till Sverige begag nade sig Dahlberg af landshöfdivg von Vittinghoffs välvilliga anbud att blifva hans gäst till följande vår. Härunder hade Dahlberg tillfälle att få tala med czar Peter, då denne med sin gemål passerade genom Kurland och intogo nattqvarter hos von Vittinghoff. Då czarens svit bestod at både tyskar och ryssar, hvilka icke förstodo hvarandra, fick Dahlberg tillfälle agera tolk och dervid äfven biträda czaren i denna egenskap. På dennes fråga, huru han kunnat lära sig ryska svarade han, att han med en köpman varit som biträde i Moskwa öfver ett år och der fått lära sig språket. Czaren fixerade honom härvid först skarpt, men klappade honom sedan leende vä axeln och sade: Vi kan nog tro I varit i Ryssland. Efter en angenämt tillbragt vinter hos sin ädle välgörare längtade nu Dahlberg vid